- Project Runeberg -  427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer /
44

(1847) [MARC] [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida ... - Carl den XII:s Samtida ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efter Konungens öuskan, lut i hemlighet upplösa sitt
äktenskap och i stället utsug ut sig en annan make, på det
thro-nen ej måtte sakna arfvingar. lian skulle således vara
fader ut Gustal IV Adolf och den sedermera födde, men i
späd ålder ailidne, Prins Carl Gustaf. Sjelf var Munck
likväl långt ifrån utt vidkännas denua uppgift, utan hur
tvärtom författat eu lång berättelse om Konungens försoning ined
Drottningen, och en hop dyrbara smycken, som hun
erhållit af den senare, försäkrade han vara ett bevis på
Drottningens tillfredsställelse, för det han haft deu lyckan att
bidraga till hennes försoning med hennes gemål.
Konungens död var emedlertid sigualen till hans fall, och man
kan i detta hänseende icke anklaga Förmyndare-regeringen
att emot honom hafva ledts dndast af samma princip af
förföljelse och hat mot Gustafs vänner och gunstlingar,
hvarifrån man c.not andra ej kan fritaga henne. En jude,
som i Finland bliivit ertappad med utspridande af falska
s. k. Fahnhjelmar, (Krigsförvaltningens obligationer) uppgaf
Friherre Munk såsom den, hvilken lemnat honom
desamma. I anseende till den anklagades höga rang, ville man
ej hänskjutu målet till vanlig domstols ransakning, utan en
sådan företogs på slottet i Hertigens och Uere
stuts-embets-muus närvaro. Munck kunde icke neka för tillmålet,
förklarades således förlustig sina vänligheter och tilläts, såsom
en särdeles nåd, att, utau att hemsökas af lagens näpst,
få lemna landet med vilkor, att aldrig dit återkomma. Han
uppehöll sig sedermera i Italien och lefde der i nära 40
ur, således tillbringaude i förtjent glömska och förakt en
vida längre tid, än den hans oförtjenta lycka och
upphö-jelse varade. Ilan dog i Toscana deu IS Julii 1831.

07.

B J Ö E NK A M.

Man känner hvarkeu denne mans förnamn eller hans
födelse- och dödsår. Han var född i Finland och ingick i
Kongl. Kansliet, hvarest han erhöll
Protokolls-Sekreterare-titel och eu pension af 400 Rdr, men man vet ej om och
huru läuge han der tjenstgjorde. Hau skall icke ha haft
några särdeles kunskaper, men mycken klyftighet och
förslagenhet samt i allmänhet fört ett stilla och indraget
lef-nadssätt. Eu enda omständighet gjorde honom
namnkunnig, nemligen hans föregiina kunskap i magien.
Tidehvarf-vets otro och lättsinnighet gick, susom vanligt, hand i hand
med deras fullkomliga motsatser: öfvertro och svärjneri,
och det var således icke någon sällsynthet, att samma
personer som föraktade religionen och förnekade, eller
åtminstone låtsade förneka, Guds tillvarelse, deremot bäfyande

trodde på djefvulen och voro öfvertygade om andars och
spökens tillvarelse samt vissa menniskors förmåga alt frani’
kalla dem och förtrolighet med andeverldens hemlighetei’’
Björnram, antingen delade denna tro eller förstod begagn*1
sig deraf, och man omtalar flera prof på hans kunskap 1
öfvernaturliga ämnen samt de andesyner han tillställt. Gu’j
staf III roade sig med att öfvervara en sådan represent.v
tion, som han en natt gaf i Lofö kyrka och hvarom ei1
berättelse flnues i Medicinalrådet Hedins bref. Ett bevi*
huru jemväl upphöjda snillen äro barn af sin tid och, åt’
minstone ögonblickligt, kunna smittas af dess villfarelser,
är, att äfven C. A. Ehrensvärd grubblade på Björnram*
mystiska konst och lät förmå sig att följa honom vid d’
experiment, som han en natt skulle företaga i Johaniii1
kyrka. Det lyckades likväl icke, och Ehrensvärd, sort
fann detta gyckelspel sig ovärdigt, uppsade straxt dereflc(
all bekantskap och beröring med gycklaren.

Axel Gabriel Lejoniiutvud,



född den 13 September 1717, ingick först på den civil*!
tjenstemannabanan i Kansliet, men lemnadc den snart för al1
beträda den militära, der han steg till Öfverstlöjtnant, di
hau år 17G6 tog afsked ur krigstjeusten, för alt egna sig ^
allmänna värf och sin böjelse för litteratur och musik’
Hau har utgifvit åtskilliga skaldestycken, livaribland lOT
nämnas: Tankeval öfver Söndagars Evangelier. Hau‘
börd och litterära bildning drog honom till hofvet, der ha11
blef Ofverkammarherre och förskaffade honom en plats 1
Vitterhets- och Musikaliska-Akademien. Vid 1771 år*
riksdag valde hans stånd honom till Landtmarskalk. A*1
han derunder ej ådrog sig Konungens ogunst, kan sj-na*
deraf, att Gustaf, efter riksdagens slut, utnämnde honon1
till Kommeudör af iVordstjcrne-Orden och 1775 till Presi’
dent i Abo IIof-Rätt, hvarifrån han tog afsked år 17S0 oc*
dog på Lindö sätesgård i Ostergöthland den 19 Juni 17S9’

G9.

IIugo Herman von Saltza,

föddes den G Augusti 172G, ägnade sig at sjötjensten od1
gjorde såsom helt ung flera sjöresor, deribland iifven en f‘l
Ostindiska kompagniets skepp, Stockholm, som led skepp5’
brott och hvarifrån Saltza icke utan fara och svårighet lyc’j
kades återkomma till Sverige. Ilan deltog sedermera, s“’
som Infanterioflicer, i Pomerska kriget och utmärkte sig dc(’i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:16 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/portr427/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free