Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 184. Shering Rosenhane - 185. Carl Sparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brefvexlingen, till hvilken plals de ofvannänmda lyckligare
förhållanderna vanligtvis kalla. Rosenhanes befordran
der-inom var likväl icke så snabb som inan skulle förmodat,
ty han blef först 1787 Förste Sekreterare der inom och
1792 ICabinets-Sekreterare, hvilken tjenst i sjelfva verket
var den högsta han erhöll. Han lemnade den år 1800
för att öfvertaga vården af de betydliga egendomar, som
tillfallit honom genom hans faders död, och då han efter
1S09 års revolution åter ingick i tjenst, var det blott
provisoriskt såsom ledamot af Kansli-styrelsen och tillförordnad
Postdirektör. Han utmärkte sig i synnerhet genom sitt nit
för häldeforskningen, till hvars befordran han, jemte flere
andre, år 1788 stiftade elt bolag, och hvari han författat
åtskilliga afliandlingar, hvaraf Svea Ril:cs Konungalungd,
Svea Rikes Rädslungd och en Undersökning om de fem
höga Rikscmbetena äro de förnämsta. Det betydliga
bokförråd nämnda bolag, som upplöstes ar 1808, under liden
samlat, skänktes till Stockholms Trivialskola, och
penninge-behållningen till Institutet för Uöfstumma och Blinda.
Han blef ledamot af Vetenskaps- och
Vitterhets-Akademi-erna, Stats-bekreterare och Kommendör af
Nordstjerne-Orden samt afled den 6 November 1812. Deu i vår
historia märkliga Rosenhaueska ätten utslocknade med
honom.
185.
C a it i. S r a n ii E ,
son af dåvarande Kaptenen vid Lifgardel, Frilierre Sparre,
föddes i Stockholm den 10 December 1723. Tidigt
beröf-vad sin moders vård, fick han ersättning derföre i sin
morbroder, deu namkunuigc Carl Gustaf Tessin, som agnade
en särdajes omvårdnad åt denne sin systersons uppfostran.
I haus sällskap företog den lG-årige Friherre Sparre en
resa till Paris, dit Tessin afgick som Ambassadör, och
använde, emot ynglingars vana, vistandet derstädes, mindre
till nöjen, än till fortsättning af sina studier. Som ett
akt-niugsbevis för dess anförvandl, erliöll Sparre af Franske
Konungen en Kaptensfullmakt vid regementet Roy al’
Suc-dois, en så mycket större utmärkelse, som han i sitt eget
lands tjenst endast hunnit till den blygsamma befattningen
af Underoflicer vid Gardet. 1 denna sistuämnda egenskap
tjenstgjorde han också vid Svenska arineen i det ulbruslna
kriget med Ryssland, och befordrades först andra året af
detsamma till Officer. Ar 1744 afsänd som kurir till
Fredrik den Store, förmådde honom beundran för denne
Monark, mer än någon egentlig håg för krigsyrket, alt följande
året, i sällskap med flere Svenskar, inställa sig som frivillig
vid dess arme, der han qvarstaunade till krigets slut och
derunder bevistade flera slagtningar och mindre
förefallande expeditioner. Hans befordringar i Svenska arméen gingo
emedlertid sin jemua gång, utan att hvarken påskyndas
genom slägtförb indelsernas inllytande ell<’r fördröjas genom
partihatet. Vid Pommerska krigets utbrott var han Major
vid Lifgardet. Delta krig gaf honom föga tillfälle alt sanil»
militäriska lagrar, men väl att inlägga medborgerliga
fortjenster, einedau han till större delen var använd vid
räken-skaps-förvaltningen, der han införde en förut okänd
ordning och reda samt sysselsattes med redovisningens
uppgörande ännu två år efter fredsslutet. Att denna passerade
utan anmärkning hos det granskande Utskottet af
Ständerna, bvilkas pluralilet vid 17G5 års liksdag icke var
gjn-samt stiinid, hvarken för kriget eller för det paiti, Sparre
ullhörde, vitsordar på ett fördelaktigt sätt både hans
skicklighet och- oegennytta. Utnämnd till Chef för Vesterhotten5
regemente och korrt derefter till Landshöfding i
Österbotten, utbytte han detta län mot Gefleborgs, som hans fader
innehade. Det skedde år 1763, men de oalslutade
krigs-läkenskaperna hindrade honom från att, förr än mot slutd
af 17G4, tillträda detta embete. Här faun han ett värdig1
falt för sin verksamhet och visade sig i allt vuxen sin plats,
ej blott genom sina insigter, sin redlighet och sitt nit, uUu*
äfven genom den lyckliga gåfva han hade att umgås me“
meuniskor af alla stånd, alt rätta siu uppförande och frani’
•ställningssätt eller olika förståndsbildning och samhällsvil’
kor, samt alt sålunda vinna ändamål, som för mången a»’
nan syntes tillhöra. omöjligheten. Ett bevis derpå v»*
hland annat, då han vid cn intiäfiad mindre god skördi
förmådde lhnets innevånaie att frivilligt inställa bränvinä’
bränningen. En mängd nytliga anstalter utmärkte för öl’
rigt hans embetshefatlning, såsom anskaffandet af en för"
i bältrad liikarevård, genom enskildta bidrag af possessionat?1
och förmögnare personer i länet, en utvidgad skolunilervi5’
ning, en nybyggd stenbro och Ilospitalskyrka i Gefle stf^
o. s. v. På riksdagarna, som han bevistade, voro liai’5
åsigter patriotens, icke partimannens, och som lians skarp*
förstånd ej dröjde alt visa honom till hvad grad dessa sis1’
nämnda i allmänhet voro öfvervägande, slöt han sig siu1’
ligen till liofvet, då han insåg, all ifrån detta måste
räddningen komma, icke derföre alt det var hofvet, utan eulC
dan Konungen var Gustaf III. Denne belönade också ho’1’
förljenst ej blott mot sig, utan ännu mer mot landet, Sc
nom lians utnämning år 1773 till Ofvcr-Ståthållare i Stod’
holm. Hufvudsladens styrelse kan, efter hvad hans biogr*
(Kansli-Rådet Schönberg i Vetenskaps- Akademien) ,1,c
skäl anmärker, ifrån hans förvaltning, räkna en ny t>1^
ålder. Uppbyggandet af börsen, af bron öfver Ridd“1
holinsknnalen, ordning och reda i alla stadens adminis11*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
