Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 190. Johan Liljencrants - 191. Axel von Fersen, d. ä. - 192. Fredrik Wilhelm von Hessenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kronan köpte, kostade eu och en tredjedels Riksdaler
mindre, än hvad private handlande derfdr nödgades betala och
att tolf tunnor guld besparades för det allmänna. En
oinskränkt frihet i spanmålshandéln tilläts genom Kongl.
Förordningen ai’ den 22 Mars 1775, och det är från deuna
handliug, Liljencrantzs verk, som Svenska jordbruket kan
räkna siu nya uppkomst, sedan man, af missförstådd
välvilja för näringarna, alltför länge sökt gynna dem pä
åkerbrukets bekostnad. Den väckte äfven så stor
uppmärksamhet, att Franske Ministern i Stockholm lät öfversätta
henne för den namnkunnige Turgots räkning. Liljencrants,
långt ifrån att tillstyrka den regala bräuvius-tillverkningen,
«(’styrkte den tvärtom. Till olycka för Gustaf III och hans
rike blef dess tanka icke den gången den gällande. Då
Konungen år 17S7 var bekymrad öfver den yppade
stats-bristen och tillkännagnf sin önskan, att genom besparingar
> utgifterna för framtiden afböja dem, föreslog och utförde
liljencrants en sådan besparing, som, om 1788 års krig
ej mellankommit, skulle försatt statsverket i fullkomligt
oberoende och gjort det utan landets betungande.
Liljeu-crailts tjente icke blott landet med utmärkt nit och
skicklighet; hau gjorde det äfven ovanligt länge, ty först vid 82
ars ålder eller år 1812 nedlade han efter 64 års
fjeustgö-i’ing sitt Presideutsembete, hvarvid han upphöjdes i
Gref-ligt stånd och alled den 22 Januari 1815. Författaren af
de vid hans begralhing upplästa personalierna,
Riddarhus-8ekreteraren Silfverstolpe, säger deri bland annat: «Af de
millioner, hvilka med ett blindt förtroende giugo genom
händerna på den mäktigaste Finans-minister som lunnits i
detta rike, skulle icke en penning, om den hade röst, vitt—
>ia mot hans oegennytta; sitt ensklita hade han, och med
en slags medborgerlig tillfredsställelse, snarare vanskött, än
lått sköta, och den för hans belägenhet och hans stånd
ringa förmögenhet, han oaktadt en regelbunden hushållning
efterlemuar, är ett efterdöme som stämplar med förakt hvarje
kigtäukt förvaltare af Statens egendom.»
191.
Axel vok Feksen, d. ä.
föddes i Stockholm den 5 April 1719. Hans fader var
General-Löjtnanten, Grefve Hans Reinhold von Fersen.
^ id 20 år inträdde han, efter slutade studier, i krigstjenst,
^er han qvarblef till år 1744, då han for till Frankrike
°ch blef der Chef för ett värfvadt regemente, men
avancerade emedlertid äfven i fäderneslandet, dit han återvände
1750 och blef då vid 31 års ålder General-Major, hvil—
ket hufvudsakligen får tillskrifvas hans förnäma relationer,
tv hau hade ej utmärkt sig på sin militäriska bana,
sannolikt af brist på tillfälle. Han visade dock sedermera, att
tapperhet och militära insigter icke fattades honom. De
ofvannämnda relationerna jemte egna talanger satte honom
i så stort anseende hos sitt stånd, att han vid 1755 års
Riksdag valdes till Landtmarskalk, ett förlroende, som
sedermera förnyades vid tvänne påföljande riksdagar. Han
var att anse som Chef för Hattpartiet, hvarvid det likväl
till hans heder bör nämnas, att han aldrig mottog någon
gåfva eller behöll något af de stora summor, som
Frankrike utdclte i Sverige. Efter omständigheterna stod han
än på hofvets sida, än pa dess motståndares, hvarföre han
också ena tiden åtnjöt dess ynnest och en senare tid var
bland dem, som arresterades vid 1789 års riksdag. Han
hade avancerat i grader ända till Fältmarskalk och förde
befälet öfver armcen i Pomern näst efter Friherre
Ungern-Slernberg, hvarvid hau utmärkte sig genom öarna Wollins
och Usedoms eröfring. Inkallad i Riks-Rådet efter 1772
års revolution, qvarstannade han likväl der endast några
månader. Gustaf III misstrodde honom altid och skall i
ett enskildt samtal ha förebrått honom, att hau sökte
ryckas om spiran med sin Konung. Till slut troddes han
icke heller rätt af sitt eget parti, och man sade, att han
med flit lät arrestera sig för att såluuda slippa tala emot
Konungens alsigter, äfvensom han och De Geer icke kunde
anskaffa den för dem båda obetydliga summan af 7000 Rdr,
hvilken Frietsky ansåg behöfvas iör att vinna ett Riksstånd.
Hau afled år 1794.
192.
Fbedrik Wilhelm von Hessenstein,
äldste son af Kon un t» Fredrik och Fröken Hcdvis; Ulrika
O O
Taube, föddes den 10 Mars 1735. Förälskad i deu sköna
fröken, gjorde Konungen fruktlösa försök att besegra
hennes motstånd på andra vilkor, än äktenskapets band.
Häremot uppstod den svårigheten, att Konungens gemål lefde,
men den öfvervanns genom ett eluderande af lagen, da
Biskop Calsenius åtog sig alt i hemlighet sammanviga henne
med Monarken. Detta skedde år 1733. Hon var då
endast 19 år gammal. Händelsen, som icke i längden kunde
döljas, väckte mycken förtrytelse, emedan den stötte tidens
stränga religions- och sedlighets-begrepp, hvartill kom att
partierna begagnade saken som ett band på Konungen,
hvilken de sålunda altid hade i sina händer genom de
skrupler, deras hufvudmän hyste eller låtsades hysa. Ar
1740 gick detta så långt, att Fröken Taube icke ansåg
sig fullkomligt säker i Stockholm, hvarföre hon begaf sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
