- Project Runeberg -  427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer /
100

(1847) [MARC] [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida ... - Carl den XII:s Samtida ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till Södermanland, och de buda gossarne skickades ut till
Hessen. Konungen förföll härigenom i en svårmodighet,
som blidkad« folkets ovilja och förvandlade den till
deltagande, så att inan tillät honom återkalla den älskade, hvil—
ken nu i lugn fick tillbringa sin återstående tid tillsammans
med sin konungslige make. Detta blef likväl icke
särdeles länge, ty bon afled endast 29 år gammal d. 11 Febr.
1744. Hon hade året förut af Kejsar Carl VH blifvit
upphöjd till Riksgrcfvinna. Hennes barn ilngo namnet
Hcssenstein efter ett slott i Hessen-Cassel, samt ulnämndes
år 1742 till Svenske Grefvar, en rättighet, hvilken
Ständerna medgåivo Konungen såsom belöning för hans
med-görlighet vid beslutet om Ryska kriget. Den ifrågavarande
äldste sonen blef vid elfva års ålder utnämnd till Öfverste
för Ostgötha Infanteri och vid Riddare-Ordnarnas stiftelse
år 1748, till Kommendör af Svärds-Orden, hvarefter han
vidare avancerade genom alla ölriga Militärgrader till
Fältmarskalk. Han hade i Pomerska kriget utmärkt sig för
krigiska insigter och tapperhet. Känslan af hans höga,
ehuru oäkta, börd väckte hos honom ett och annat
anspråk och förhoppningar, som hans redliga och fogliga
karakter troligen eljest skulle hafva aflägsnat, och det sägs,
att partierna, hvilka förstodo begagna honom som en fana,
kring hvilken man åtminstone kunde samla sig, hade
smickrat honom med utsigtcn till Riksförestånderskapet, i
händelse man vid revolutionen lyckades bemäktiga sig Konungens
person. Han afslog också deriöre det befäl i hufvudstaden,
som Gustaf vid detta tillfälle erbjöd honom, livarföre han
arresterades, men utsläpptes sedan statshvälfningen var
fullbordad. En mindre vigtig tvist, än om Kronan, den
nem-ligeu om Ekolsunds egendom, uppstod äfven emellan
honom och Gustaf III, hvilken dervid sjelf inför Hofrätten
utförde och vann sin talan. Konungen hyste också
sedermera icke något misstroende till honom, hvarpå han gaf
honom ilerfaldiga bevis, såsom då han upphöjde honom till
Riksråd och Generalguvernör i Pomern 1776, till Svensk
Furste nio är senare (han hade år 1772 blifvit Romersk
Riksfurste) samt dervid tilläde honom titeln: «Vår älskelige
käre frände». Ar 1791 nedlade han alla sina offentliga
befattningar. Gustaf Adolf gaf honom titeln: Durchlaucht.
lian afled ogift den 27 Juli 1808.

193.

Jacob Albrekt von Lantingsiiausen,

son af General-Adjutanten G. H. Lantingshausen, föddes i
Revel den 4 November 1699. Sedan hans fader stupat
vid Punitz den 28 November 1704, flyttade hans moder

öfver till Sverige, der den unge Jakob anställdes vid
Lif-gardet och sedan vid Hallands infanteri, med hvilket Lan
bevistade Svenska arméens sista fälttåg i Norige. Ar 1722
tog han som Kapten afsked ur Svensk krigstjenst, reste
utomlands och ingick i Fransysk tjenst, der han, blott med
ett korrt afbrott, år 1737, du han företog en vidsträckt
resa såsom Guvernör för tvänne Prinsar af Zweybriicken,
qvarstannade ända till år 1746, deltog i de flesta af
Franska arméens fälttåg i Tyskland år 1735 och under
Österrikiska Successionskriget, samt avancerade till Brigadier.
Efter 22 års bortovaro från fäderneslandet återkom han
dit och utnämndes år 1747 till General-Major, uppdrogs
tvänne år senare att förrätta Landshöfdingetjensten i Bohus
län, och då Pomerska kriget utbröt, fick han först
Chefs-skapet för dess Kommissariat, hvarefter år 175S följde
Chefsskapet för hären, hvarunder han utförde en af krigets
vigtigaste förrättningar, då Preussarne af honom fördrefvos
ur Pomern och deras General, Manteuifel, tillfångatogs.
Han hade under tiden blifvit utnämnd till
Öfver-Ståthål-lare i Stockholm, men bibehöll icke destomiudre befälet i
Pomern till år 1761. Han ådagalade i detta befäl icke
endast prof på tapperhet och militära insigter, utan äfven
på oegennylta och patriotism i det han, till afhjelpande of
arméens behof, tre särskildta gånger upplånade penningar
på sitt namn och mot pant af sina egendomar samt en gång
till och med lä-t för samma ändamål uppmynta sin
silfver-servis. Såsom ett bevis på den aktning han åtnjöt af
Stockholms innevånare, kan nämnas den minnespenning de efter
hans död, som inträflade d. 6 December 1769, läto prägla
öfver honom. Aktningsbetyg af regeringen fattades honom
icke lieller, och vedermälen deraf voro Friherre-diplom och
Serafimer-Ordens dekoration. Han har äfven utmärkt sig
som militarisk skriftställare och valdes till ledamot af
Vetenskaps-Akademien.

194.

Carl Axel Tiiolle Waciitmeistek,

son af Majoren, Grefve Wachtmeisler, föddes den 9 M*j
1754. Dess moder var Hilla Brita Trolle, härstammande
från den urgamla Trolleätten, efter hvilken detta namn för’
enades med det Wachtmeisterska. Dess rikedom och för’
näma relationer förskaffade honom tidiga befordringar, Ii vil’
ka troligen icke skulle tillfallit en man af ofrälse börd och
med icke högre egenskaper än hans, ty dessa voro på in’
tet sätt ovanliga; dock bör det erkännas, alt han, fastän eJ
begåfvad med utmärkt skarpsinnighet eller ovanliga kunsk»’
per, likväl ersatte denna brist genom allvar, redlighet, al’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:16 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/portr427/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free