- Project Runeberg -  427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer /
116

(1847) [MARC] [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida ... - Carl den XII:s Samtida ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

föreställande Franska Kongl. familjen, beundrades af alla
och förskaffade honom en plats som Kongl. Hofmålare.
Revolutionen ryckte honom från konstnärsbanan, hvartill
hans förtroliga bekantskap med La Fayette och Necker
äfven bidrog. Vid bastiljens eröfring var han Oilicer och
hans båda döttrar, lika utmärkta för sin skönhet som
fa-dren för sin talang, utsagos att förrätta insamlingen för de
i striden fallnes efterlemnade familjer. Då La Fayette
af-reste till arméen i Flandern, följde Hall honom dit och
af-led i Liittich år 1794, som det säges, i fattigdom.
Fransmannen kalla honom- Miniatyrens Van Dyck. Hans ena
dotter blef iifven en utmärkt konstnärinna och ärfde ett af
lädren uppfunnit sätt att blanda färgerna, för alt göra dem
varaktiga.

229.

Oi.of Håkansson,

intill sin tid den utmärktasle Svenske bonde, föddes i
Blekinge i Mars månad ur 1695. Sverige är det enda land,
der bönder kunna förvärfva anseende och rykte på den
parlamentariska banan, hvilken eljest öfverallt varit for detta
Stånd tillsluten, innan Norska konstitutionen öppnade henne
för landtmannen äfven i brödrariket. Allmogens bristande
uppfostran och obekantskap med statens värf lägger likväl
i allmänhet ett hinder i vägen för henne, att begagna sin
riksdagsmannarätt med lika framgång som ledamöter af de
andra Stånden. Någon gång gör naturen ett lyckligt
undantag och skänker en af siua gunstlingar ett så rikt mått
af gålvor, alt de besegra dc yttre hindren, och ersätta
bildningens t;ch kunskapernas brist. Ett sådant undantag
var Olof Håkansson. Redan tidigt känd geoom sin
sällsynta makt öfver ordet, var han vid alla trolofuingar och
i»iö 11 opp i grannskapet en sjelfskrifven talman, och denna
egenskap förvärivade honom, ehuiu ung, en kallelse till
17-6 års riksdag. Från denna tid intill hans död förllöt
intet riksmöte, som han ej bevistade. Vid eliva sådana
var han Blekinges representant och vid utta sitt Stånds
Talman. Ehuru huu, då han först började deltaga i statens
värf, icke ens kunde skrifva sitt namn och aldrig al
konsten lärde mer än det, var han likväl, genom sitt sunda
iörstånd, sin skarpsvnthet och lätta fattnirigsgåfvn, en al
tidens klyftigaste statsmän och vann härigenom, samt genom
sin ofvannämnda ovanliga talgåfva, sådant inflytande pn
sitt Stånd, att han i sjellva verket kunde kallas dess
styresman och vid nästan alla tillfällen ledde det efter sina
asig-ter. Ett af de mest lysande prof på denna sin makt ölver
sinnena gaf han Vid 1743 års riksdag. Bönderrie voro då
allmänt stämde för Kronprinsen af Danmark, men icke des’o
mindre förmådde Olof Håkansson pä en enda timma så
förändra deras tanka elter det radande partiets önskningar,
att de deltogo i Adolf Fredriks val och till och med
samtyckte, att i protokollet låta inrycka den förklaring, att
valet var enhälligt. En gång slog likväl detta inflytande fel
vid den namnkunniga 1765 års Riksdag, du ett annat parti
blef segrande och hämnade sig pn sine motståndare, som
de sökte helt och hullet uttränga frun ärenderna. Icke
nöjd t med alla de misshagelige Riksrådernes aflägsriande,
sträckte det äfven förföljelsen till de auseddasle ai det fall-

na partiet inon) Stånden, och Olof Håkansson träffades
jemväl deraf. Vid alla de föregående riksdagarna sedan år
1734 hade ingen omröstning företagits i Ståndet för
talmansstolens besättande, utan O. Håkansson hade ansetts
liksom sjelfskrifven dertill och hans medbröder hade
enhälligt anmodat honom intaga den. Nu deremot anställdes,
till följe af Mössornas bedrifvande, ett ordentligt val och
klubban öfverlemnades åt en annan. Fiendtliuheten uick

O o

ännu längre och genom ett formligt beslut förvisades Olof
Håkansson från sitt Stånd, som det föregafs, emedan han
skulle ha tadlat beslutet om Riksrådernes förafskedande.
Den sluge mannen hude för mycken takt och sjelfbehci
sk-ning, atthäröfver yttra något missnöje, väl vetande, att den
opinionsvind, som nu blåste emot honom, snart skulle
vända sig. Så skedde det äfven. Mössorna hade med för
mycket öfvermod och för liten återhållsamhet begagnat sin
seger, att den skulle kunna bli af några varaktiga följder.
Då ny riksdag sammankallades till 1769, visade det sig, att
han sett rätt. Hans landsmäns förtroende hade ej rubbats
af den tillfälliga motgången; han valdes åter till
riksdagsfullmäktig, och vid ankomsten till Stockholm Idel det icke
fråga om utt välja någon annan till Talman, än honom.
Han skulle likväl icke Ilinge få glädja sig öfver lyckans
nya solsken. Redan förut sjuklig, tilltog hans svaghet ännu
mer under riksdagens lopp, och du denna, som börjats i
Norrköping, återflyttades till Stockholm, afled han derstädes
den IS November nyssnämnda år och begrofs i
Ridd*r-holmskyrkan med den högtidlighet, hans personliga anseende
och hans emhetés värdighet fordrade. Ett bevis på det
skamlösa öfverdåd och lörakt för folket, som du ännu
vågade yttra sig bland de s. k. högre stunden, gafs vid
detta tillfälle. Processionen möttes al en qvinna, som bar
ett får. Delta djur grep en Oilicer och kastade det bland
Bondeståndet, som åtföljde liktåget/ Grefve Fersen, som
varit den nflidnes vän och till hvars parti lian alltid troget
slutit sig, visade honom sin aktning dérigénom, att han gaf
sin väns stoft ett hvilorum i Fersiska familjeris grafkor. —
Olof Håkansson var af ett gladi lynne, elt jeint och
redbart väsen, hjelpsnin, välvillig, godsint, men utan någon
egentlig lyftning i åsigterna, som man ej heller knnde vänta
af tiden och de förhållanden, livari han lelde, samt icke
förgäten al egna fördelar, hvarlöre lian också vid sin död
ellerlemnade en betydlig förmögenhet. Vän al sitt
fädernesland, var han derjemte en vän af makten, i hvilka
händer hon befann sig, och ehuru ensedd och aktad såsom
folkombud, förstod han skicka sig sn viil, att han icke
heller var illa sedd pu hofvet. Dettas medlemmar och sjellva
den Kongl. familjens öfverhopade honom med ynnestbevis,
och då Kouung Fredrik är 17-15 reste i;enom Blekinge, var

O *• Ö ’

lian gäst hos bonden och uppehöll sig flera timmar i hans
hydda Del var en ofrivillig aktningsgärd af den
verlds-liga högheten åt dess ursprung och slöd.

230.

Gustaf Muiibay,

son af Kyrkoherden vid Tyska församlingen i Stockholm,
Murray föddes derstädes är 1747 och studerade vid Upsalas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:16 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/portr427/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free