Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl den XII:s Samtida - 239. Anders Lejonstedt - 240. Axel Erik Roos af Hjelmsäter - 241. Adam Ludvig Lewenhaupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cari cien XIIss
239.
Anders Lejonstedt.
Den bekante Apothekaren i Upsala, Wolimhaus, hade
tvanne söner, som voro bestämda till en helt annac bana,
Sn lädrens, och der de, —hvad han vid sin inflyttning till
Sverige minst kunde vänta — skulle uppstiga till statens
hö gsta värdigheter och bli stamfader för tvänne Grefliga
familjer. Den ene var Kongl. Rådet och Landtmarskalken
Grefve Gyllenborg, den andre den, hvars bild var planch
föreställer: Riks-Rådet, Landtmarskalken Grefve Lejonstedt.
Han föddes i Upsala år 1(549, studerade och gjorde, efter
Studiernas slut, en utrikes resa, vid återkomsten hvarifrån
han ingick i kansliet och blef, äfven som hans. broder,
ledamot af den kommission, som skulle befordra
reduktionens verkställighet. Det nit och den oförskräckthet, han
härvid ådagalade, gjorde hans lycka. Han adlades redan
:,i’ 1G86, hvarvid han antog namnet Lcjonslcdl, och
användes vid åtskilliga diplomatiska värf, deribland tvänne
beskickningar till Brandeuburgska hofvet, af hvilka en hör
till de drag man skulle önska utplåna ur Carl XII:s
historia, emedan de visa, att hjelten hade sin småaktighet, så väl
som nfigon lilen menniska, och ville hämnas på fiender, som
’oro honom ovärdige. Konungen hade utlärdat ett edikt
i»ot pietisterne. Detta hade den beryktade Dippel i en
skrift tadlat och kallat det brutalt och ol.igligt. Häröfver
hlef Carl så uppbragt, att han affärdade ett eget sändebud
till Brandenburgska hofvet, hvilket det lyckades att utverka,
det Dippel blef laudsförvist och hans skrift bränd af bödeln.
Ett vigtigare uppdrag hade förut varit honom ombetrodt,
öeinligen att med nyssnämda hof afsluta de tvistigbeter om
Romerska gränsen, som allt sedan Westfaliska freden varit
oåfgjorda. Då 1719 års riksdag börjades, utnämdes Friherre
fibbing till Landtmarskalk, men denne icke 50.årige man
afled hastigt, då riksdagen varat blott några veckor, och den
^hårige Friherre Lejonstedt valdes till hans efterträdare.
Öet var första gången Ridderskapet och Adeln utöfvade
^enna nyförvärfvade rättighet. Hans välförhållande belöntes
med inkallande i Riksrådet, Presidentskapet i Rammar-Re
’■sionen och Grefve-värdigheten. Han afied den 10
Oktober 1725. Han ar äfven känd som författare till några
tillfällighetsverser.
240.
Axel Erik Roos av Hjelmsater
^ddes år 1C84, ingick som helt ung i krigsstjenst, var)
;*urik ur 1700, då han bevistade landstigningen på Seelandl
och slaget vid Karva, följde sedan konungen i hela dess
krig och blef hans lifdrabant år 1709, en förtroendepost,
som då var af mera betydenhet än sedan, emedan den
innebar skyldigheten att vara med i den hetaste elden och
således var kännetecknet till den största tapperhet. Såsom
sådan var han Carls följeslagare till Turkiet, der han vid
kalabaliken, då Konungen, som nödgats leinna det
brinnande huset, fallit omkull på gården, kastade sig ofver honom
och emottog de sabelhugg, som voro honom ämnade. Carls
lif frälstes härigenom, och äfven bans käcke försvarares,
ehuru Roos biel illa sårad och jemte Konungen fången.
Hans blessyrer voro ännu icke fullt läkta, då han
hemskickades till Sverige för att underrätta Regeringen om
Konungens tillstånd. Carl hade redan belönt sin räddare med
utnämningen till General-Adjutant och Ofverste för Södra
Skånska kavalleri-regementet. Då Konungen återkommit till
Stralsund år 1715, mötte Roos honom der, skickades som
sändebud till franska hofvet, följde Konungen till Korska
fälttågen, befordrades till General-Rlajor och transporterades
iill Ofverstebeställningeu vid Nylands Dragoner, samt
deri-från vid Bohusläns. Ar 1740 tog han afsked ur
krigstjen-stcn och blef Landshöfding öfver Elfsborgs Län, hvilken
beställning han nedlade år 1749, då han erhöll
General-Löjnants rang. Vid Riddareordnarnas stiftelse blef han en
af de förste riddarne af Svärds-Orden, hvarpå sedan följde
Kommendörsbandet. Han afled år 1765 i en ålder af 81
år, sedan han öfverlefvat sina många barn och slöt sin
Fri-herrhga ätt. Roos var lika utmärkt genom manligt behag
och älskvärdhet, som genom mod och själsadel. Ett
kär-leksäfventyr, som han hade under ett af sina fälttåg, tros
vara ämnet till Teguers Axel.
Adam Ludvig Leweniiadpt,
son af Riksrådet och Generalen L. W. Lewenbaupt, föddes
i Svenska lägret utanför Köpenhamn år 1659.
Anmhrk-ningsvärdt nog, hade ynglingen, som var bestämd att bli
Carl Xll:s förnämste General näst Stenbock och en af de
utmärktaste i Svenska krigshistorien, från början ämnat sig
Iill den civila embelsmannabanan, förmåddes blott af
omständigheternas tvång att välja krigsyrket, och fattade aldrig
någon särdeles böjelse för det stand, at hvilket han gjort
så mycken heder. Han studerade, icke ytligt, utan
grundligt, i Lund, Upsala, Wiltenberg och Roslock, företog en
vidlyftig utländsk iesa , åtföljde sin svager Gyllenstjerna på
dess ambassad till Ryssland och iörst, då han märkte alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
