- Project Runeberg -  427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer /
127

(1847) [MARC] [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samtida utmärkte Personer - 257. Johan August Sandels - 258. Balzar Bogislaus von Platen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Samtida utmärkta Personer.


257.


Johan August Sandels



föddes i Stockholm den 31 Aug. 1764. Fadren var
Bergsrådet Sandel. Efter fulländade studier, ingick han är 1782
vid Svea Artilleri som Underlöjtnant, men flyttades tre år
senare till Stabsryttmästare vid Finska kompagniet af
Adelsfanan. Att han redan i ynglingsåren måste ha röjt talanger
och duglighet i mer än vanlig grad, vittna hans hastiga
befordringar, hvilka på den tiden, och särdeles inom den
medborgareklass han tillhörde, som icke var de högtförnämes,
ej bortslösades på deraf ovärdiga. Han utnämndes år 1787
den 1 Mars, således ännu icke 23 år gammal, till Major
vid Karelske Dragonerne, och hans förhållande under 1788
års fälttåg ådrog honom uppmärksamhet af Gustaf III, som
prydde honom med Svärds-Orden och anbefallde honom
att uppsätta en egen frikorps, hvars Chef han hlef. Med
denna deltog han i kriget intill dess slut. Han blef sedan
Öfverst-Löjtnant vid Karelska Dragon-Regementet, men tog
år 1795 afsked derifrån och tillbragte någon tid utan tjenst,
tilldess han år 1803 blef chef för Savolax fältjägare. Då
1808 års krig utbrast, öppnades den egentliga banan för
Sandels, hvarifrån hans namn med ära förvaras i Svenska
krigshistorien. Såsom Chef för den 5:te eller s. k.
Savolax-brigaden, hade han nemligen det icko lätta uppdraget,
att betäcka Finska arméens flank. Han verkställde det
likväl med utmärkt framgång och heder, dervid understödd
af flera skicklige och tappre, med terrängen väl bekante,
bataljonschefer och yngre Officerare, slog fienden vid
Pulkila, vid Kuopio, vid Wirda bro och Idemsalmi kyrka,
fråntog honom en mängd fångar, effekter och troféer, och
tvangs endast genom den öfriga arméens reträtt, att
öfvergifva sina fördelar och följa densamma till norra Finland
samt derifrån inom Svenska gränsen. Hans förtjenster
belöntes med General-Majors-värdigheten och Svärds-Ordens Stora
Kors med befälet öfver norra arméens andra fördelning år
1809, hvarunder han utförde träffningen vid Hörnefors och
Umeå stads intagande, blef sedermera efter hand Chef för
Svea Lif-Gardet, vid arméens öfvergång till Pommern, år
1813, Guvernör öfver Pommern och Rygen, befälhafvare
öfver arméens andra division, hvilken han förde under hela
kriget i Tyskland och Norige, samt i de träffningar, hvari
denna divission deltog, utnämndes till Generallöjtnant,
General, Fältmarskalk, Friherre, Grefve, Serafimer-Riddare,
Excellens, President i Krigskollegium och slutligen år 1819
till RiksStåthållare i Norige, på hvilken post han
qvarstannade till år 1827, således innehafvande den en längre tid, än
någon föregångare eller efterträdare på densamma. Vid
1817 och 1818 års riksdag hade han det förtroende att
vara Landtmarskalk. Han afled i Stockholm den 22
Januari 1831.

258.


Balzar Bogislaus von Platen



föddes på godset Dornhoeft på Rügen den 29 Maj 1766.
Hans fader var Generalguvernören öfver Pomern,
Fältmarskalken Friherre von Platen. Sedan föräldrarna i hans
barndom öfverflyttat till Sverige och gossen yttrat en
bestämd lust för sjöväsendet, insattes han i Kadettskolan i
Carlskrona, deltog år 1779 i en öfningsexpedition, der han
blef känd af Hertig Carl, som förde befälet, reste sedan,
för att praktiskt lära känna sitt yrke, flera år till sjöss på
handelsfartyg och ingick derefter som Officer vid flottan.
Straxt vid krigets början hade han den olyckan att blifva
fången i slaget vid Hogland, tillika med hela besättningen,
på linieskeppet Prins Gustaf, der han befann sig om bord,
och affördes till Ryssland, hvarest han qvarhölls ända till
fredsslutet. Ehuru fången och frånvarande, avancerade han
likväl i sin tur till Löjtnant och Kapten, hvilka
befordringar ytterligare fortforo ända till år 1799, då han tog afsked
ur krigstjensten med Öfverste-titel. Han tillbragte sedan
10 år utan embete, men derföre icke utan sysselsättning,
ty han använde tiden på studier och på genomtänkande
af ett företag, som sedan blef hans lefnadsmål: Götha
kanals utförande. Han samlade alla de vetenskapliga
materialier, som behöfdes, för att theoretiskt uppfatta det och
för att äfven i praktiskt hänseende förbereda sig,
genomreste han hela den sträcka, kanalen skulle intaga, i en båt,
som dervid ofta måste bäras öfver land. Efter
revolutionen år 1809 inkallad i Konungens Statsråd, företog han
genast sitt älsklingsprojekts genomdrifvande, hvilket också
lyckades honom, så att han följande året fick börja
det, då han sjelf blef, som billigt, Ordförande i Götha
Kanal-Direktion och fick verkställigheten sig uppdragen.
Denna verkställighet mötte sedan många svårigheter i
anseende till förändrade tider och opinioner; men med den
kraft och ihärdighet, som voro honom egna, förstod han
besegra dem, ehuru det icke var honom förunnadt att bli
vittne till fullbordandet. År 1812 lemnade han Statsrådet,
der han icke alltid var af lika tanka med sine kolleger,
och der hans öfverlägsenhet stundom gjorde honom af dem
mera fruktad än älskad, för att uteslutande ägna sig åt
tillsynen öfver Kanalen. Han fick likväl flera
förtroendeuppdrag såsom det af General-Intendent vid arméen i Norige,
en af Kommissarierne vid Föreningens ordnande, Chef för
Stor-Amirals-Embetets 3:dje afdelning och år 1827 såsom
Riksståthållare i Norige, der han afled den 6 December
1829. Äfven hans politiske motståndare och motståndarena
af Götha Kanal ha likväl aldrig vägrat rättvisa åt denne
mans ovanliga talanger, energi, redlighet och öfriga
utmärkta egenskaper. Han undfick, som man väl kan vänta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:16 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/portr427/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free