- Project Runeberg -  427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer /
169

(1847) [MARC] [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII:s Samtida ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vor och förtrodde sig ensamt åt ^hennes ledning. Ville
han hegagna konstens, så äfventyrade han stundom att,
både som sångare och skådespelare, något falla in i det
j.Qljrniererado.

’ * Det var icke endast Sverige, som hade tillfälle att

v, ^,’^juta* af K:s stora sångareförmåga. Likasom han var den
störst.e Svenske sångare, så var han äfven den förste
Svenske artist af detta slag, som besökte utlandet, och
gaf detta en föreställning om hvilka blommor, äfven lör
konstens lustgård, den Svenska jorden kunde frambringa.
Han reste år 176S till Berlin, der han af Konung
Wilhelm fick tillträde till dess enskildta konserter,
gaf undervisning i sång åt Kronprinsessan Fredrika
Preussen, hvilken rekommenderade honom hos Hertigen at
Mecklenburg, vid hvars hof K. uppehöll sig några dagar.
Då thoatern, efter Gustaf ]II:s död, hölls länge tillsluten,
reste K. till London och uppträdde der i många förnämas
salonger. Sin sista resa företog han år 1810 till Paris,
der han, ehuru då 54 år gammal, någon gång sjöng i
enskildta kretsar ocb af alla kännare ansågs såsom en af
de yppersta sångorganer, någon tid eller något land
kunnat framvisa. Hvad man knappt skulle tro var, att K.,
hvars egentliga fält var Stora Operan, likväl måhända var
ännu mer beundransvärd, då han i ett enskildt sällskap
någon gång sjöng en enkel visa, men bvartill ban icke
alltid var lätt att förmå, till följd af en hland dessa
konslnärs-egenheter, från hvilka han ej var fri.

Då Operatbeatern upphörde år 1806 och dess
sujet-ter sattes på pensionsstat, trallade detta öde äfven
Karsten, ehuru han visserligen icke lidit något af ålderns
svaghet, som annars hemsöker isynnerhet personer af hans
yrke, hvilkas artistiska förmåga ofta tidigt aftager,
äfven fastän både kroppens och själens öfriga krafter
kunna vara ganska väl bibehållna. Efter theaterns
återställande år 1809, ingick han val icke mer vid densamma,
men uppträdde likväl stundom derstädes i någon af sina
gamla röler. Detta skedde sista gången såsom Oedipe vid
det galaspektakel, som gafs i anledning af Carl XIU:s
bildstods, dagen förut skedda, afläckande. Fyra år senare,
d. G Mars 1825, lät lian dock’för sista gången offentligen
höra sig vid en konsert, som till hans förmån gafs å stora
börssalen, och bvarvid han, bland annat, exeqverade
Ata-libas recitatif och aria i Naumanns Chora och Alonzo med
nära nog samma styrka, behag och säkerhet, som 43 år
förut vid Stora Operans invigning med detta stycke. Det
var hans svanesång, ty två år nerefter afled han
oförmo-dadt i början af hösten 1827, på ett landtställe vid
Drottningholm, som Gustaf 111 upplåtit åt honom, ocb som
in-nehafves af hans ännu efterlefvande enka. Hans hälsa och
starka kroppsbyggnad syntes eljest lofva honom ett vida
längre lif. — Ilans dotterdotter är den utmärkta dansösen
Taglioni.

396.

Lars Hjortsberg,

Karslens samtiding ocb, ehuru i en annan stil för
talsce-neu: den störste ocb ännu oupphunne Svenske mästaren,

föddes i Stockholm den 22 Nov. 1772. Hans fader var
Slottsstenhuggaren Lars 11. Föräldrarna läto den sjuårige
gossen anställas vid tbeatern, som, omhägnad af det
Konungsliga beskyddet, icke mer var ett föraktadt tillhåll
för gycklare ocb landsstrykare, utan ett ansedt och
fördelaktigt yrke. Här uppträdde han som Joas i Racines
Athalie, och barnets lifligbet ocb qvickhet blandades här
med en viss anstrykning af värdighet, så att man tyckte
sig i det späda Konungaämnet se denna medfödda
repre-man isynnerhet fordomdags ansåg för
hos en regentstams afkomlingar.
han skådeplatsen nästan ända till
och han har, bland många honom allena
utmär-egcnheter, äfven den för alla Svenskar ensamma,
tvänne mansåldrar, i mer än 60 år hafva
be-skådeplatsens tiljor. Med hans funktioner derstädes
förenades likväl äfven en annan befattning, emedan Gustaf
111, som fattat tycko för den intressante unge mannen,
ville fästa honom vid sin person och upptog honom bland
sina s. k. Garçons bleues, ett slags ofrälse pager. Såsom
sådan åtföljde han Konungen under de sista åren af dess
lefnad, och var äfven närvarande vid hans dödssäng,
hvilken han blott en enda gång lemnade på några
minuter, för att besöka sin fästmö. Efter monarkens död
ägnade ban sig uteslutande åt fheatern, hvars förnämsta
prydnad han i mer än 40 år var, och hvad detta på hans
tid ville säga, kan inhämtas af blott en ytlig blick på den
mängd af stora talanger bon den tiden ägde, såsom
Widerberg, De Broen, Lundberg, Wallman, Schylander,
Deland m. fl. Han blef år 1799 Ordningsman vid
Dramatiska Tbeatern, hvilken då var en art bolag, 1810
Styresman vid Tbeatrarna, hvilken befattning han dock
nedlade år 1812, men är 1816 återtog han
Ordningsmans-befattningen för den dramatiska scenen, hvilken han
bibehöll till 1828, när han lemnade den för att qvarstanna
endast som Aktör. Då theatern erhöll en förändrad
organisation 1S34, afträdde han från den egentliga
skådeplatsen för att blifva Andre Departements-Cbef, d. v. s. stå
i spetsen för den sceniska afdelningen, med hvilken post
följde ledamotskapet i Direktionen. Han bibehöll den
likväl ej längre än till 1836, då ban tog afsked. P.edan år
1SI t hade han erhållit titel af Hof-Sekreterare; vid
af-skedstagandet hugnades ban med don af Ilof-futendent.
Scenen kunde eniedlertid icke länge umbära honom,
bvar-för han förmåddes att, mot särskildt arfvode, ånyo
uppträda derpå, för det mesta i äldre röler.’ Sista gången
sådant skedde var på dess sonhustrus recett tredjedag Jul
1842, då han spelade Winbergs röle i Bildhuggaren, och
dervid röjde samma sprittande lif, samma värma, samma
allt genomträngande ocb allt hänförande inspiration, som
förut, och om man ej vetat att han var 70 år, skulle
ingen anat det, äfveusom ingen af hans vänner
misstänkte, det de aldrig mer skulle träffa honom på scenen. Om
sommaren 1S43 gjorde ban med sin familj en resa till
Nyköping, att besöka en der bosatt son, var lika glad,
till kropp och själ lika rörlig som vanligt, men
öfver-raskades bär af döden den 8 Juli. lians minne firades
genom tvänne minnesfester, som gåfvos på Nya Theatern

40

sentationsgafva, »som
Fredrik;ett utmärkande drag
och;Från denna tid tillhörde
afjsin död,
kande
att under
träd t

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:16 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/portr427/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free