- Project Runeberg -  427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer /
173

(1847) [MARC] [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII:s Samtida ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stafs förtrytelse väcktes deraf och, emot sin vana, ville
han straffa den obetänksamma skämterskan. Ilan skall då
ha yttrat till hennes man sitt misshag och anbefallt honom
att begagna sin husfaderliga myndighet, för att afvärja från
sig skymfen af det lefnadssätt, hon påstods föra.
Scbröder-heim var nog svag att icke allenast efterkomma den Kongl.
viljan, utan att göra det brådstörtadt och skoningslöst.
Vid hemkomsten från slottet gick han in till sin fru, som
då låg i barnsäng, förebrådde henne sitt uppförande, som,
burudant det än måtte hafva varit, efter hvad ofvanstående
anekdot visar, ej var honom obekant, och förklarade, att,
när hon tillfrisknat, skulle hon lemna hans hus. Hon gjorde
det också snart, men ej som frisk utan som död, ty
sin-nesskakningen, öfverraskningen och det för benne ovana
uppträdet, grep den sjuka qvinnan så våldsamt, att hon
följande dagen ailed. Det var den 1 Januari 17‘.>2. Bell—
man har besjungit benne, och ett uttyck i hans clegie
synes utvisa, att det allmänna fördragsamma omdömet
glömde hennes fel, som kanske mest voro tidens och
om-gifningens, för att minnas hennes älskvärdhet, hennes
behag och bjertats godhet, förtjenster med ett ord, som
tillhörde benne. Det heter nemligen:

”Böljan den svallade, skummig och grön,

Charon af vågen förföljdes;

Straxt hennes skugga, förädlad och skön,

Undan afunden döljdes."

403.

Sara Fredrika Torsslow, född Ströjustedt.

, Denna, Sveriges nu lcfvande största, skådespelerska
föddes i Stockholm den 11 Juni år 1795. Som hennes
anlag vid theatern tidigt märktes, antogs hon vid dess
elevskola och sedan hon der genomgått den elementära
undervisningen, anförtroddes hon, till sin vidare utbildning, åt
fru Ruckman, i hvars hus hon inackorderades. År 1829
ingick hon äktenskap med sin nuvarande man. Då denne
år 1834 lemnade Kongl. Theatern och öfvertog ledningen
af den å Djurgården, följde hon honom dit, äfvensom till
Nya Theatern, då de båda der engagerades. Den genre, som
företrädesvis öfverensstämmer med hennes individualitet,
är den, hvari starka, mäktiga passioner uttryckas, eller der
en lugn, imponerande hållning utgör karakteren. De
rö-ler, bvari hon särdeles excellerat, äro således Ainenaide i
Tancretl, Elisabeth i Maria Stuart, Virginia och Iltanka
i tragedierna af samma namn, Lady Macbeth, der hennes
spel hade nästan förfärande natursanning, Lvcretia
Borgia in. fl. d. Genom det förstånd i uppfattningen, som
alltid utmärker henne, i iörening ined hennes starka organ
och kraftfulla kroppsbyggnad, lyckas hon likväl äfven i
sådana röler, som genom sitt helt och hållet motsatta
lynne ej tyckas rimligtvis kunna med fördel återgifvas af
en tragisk skådespelerska, såsom Trumslagaren Rataplan,
värdshusvärdinnan i En koja och ditt hjerta, Tan/e Batu
eller; Den llugoalvorna Fiskköperskan o. s. v.

404.

i

Henriette Nissen

föddes i Götbeborg den 12 Mars 1821 af föräldrar,
tillhörande mosaiska trosbekännelsen. Redan som barn
röjdes bennes musikaliska fallenhet och vid 13 år sjöDg hon
inför ett auditorium, bestående af slägtingar och vänner,
Annas parti i Don Juan. Ej blott hennes stämma, utan
äfven bennes föredrag, resultatet af barnetsegen
uppfattning, väckte de närvarandes förvåning, och man fann
skäligt att icke försumma så ovanliga naturgåfvors utbildning,
hvarföre hon erhöll till lärare Musik-Direktören Günther,
fader till den utmärkte tenoristen vid Kongl. Theatern.
Hon inskränkte sig likväl ännu till enskildta
sällskapskretsar och någon gång ett offentligt uppträdande för ett
välgörande ändamål eller för alt biträda resande artister, som
i hennes födelsebygd gåfvo konserter; men kännare
försäkrade, att bennes anlag förtjente en mera artistisk
behandling och kunde göras äfven ekonomiskt produktifva.
Den unga sångerskan hade ännu aldrig tänkt på annat
ändamål med deras odling, än eget nöje och glädjen
alt kunna dermed bereda andras och till lön skörda
deras bifall. Hon borde likväl tro, hvad behörige
domare sade benne, det hon var ämnad att lysa i en större
sfer, än den inskränkta sällskaps- eller på sin höjd
amatörs-kretsen, och hon beslöt således, i Juli månad år 1840,
att begifva sig till Paris. Föräldrar och anförvandter
gåfvo ändtligen, icke utan tvekan, sitt samtycke härtill.
Sedan hon i ungefär två år i Paris njutit den ryktbare
Gar-cias undervisning, erbjöd Direktören för Italienska operan
derstädes henne engagement, och bon debuterade med den
mest bestämda framgång i Adalgisas röle i Norma. År

1843 gjorde hon ett kort besök i fäderneslandet och kora
äfven till Stockholm, der bon gaf flera konserter,
deri-bland den sista middagstiden på Stora Opera-Theatern,
något som bändt blott en enda gång förut; ined Taglioni,
och af samma orsak, nemligen, att hon följande morgon
skulle afresa, och de många, som ännu ej fått höra
benne, önskade sig ett tillfälle dertill. Hon har sedan
tillhört dessa Europeiska konstnotabiliteter, som hvarje stor
lyrisk scen söker, åtminstone för någon tid, tillegna sig.
Hon har således uppträdt än i Petersburg, än i Tvsklands
och Italiens förnämsta släder, sednast (1847) i Florenz,
och torde ännu hafva en lång och lysande konstnärsbana
sig förelagd, emedan hon öfverallt haft rika engagementer
och skördat det mest otvetydiga bifall. Hennes röst är,
säger Viard i Franska tidningen lOpera för den !
December 1S42, "en utmärkt vacker Sopran.’

405.

Jenny Lind.

Denna nordens näcktergal, om icke den af alla
Svenska sångerskor som naturen gifvit den mägtigaste
stämman, likväl den, som med egen kraft lyckligast brutit
sin egen bana och arbetat på siu utveckling, samt
ojem-förligt mer än någon annan vunnit en Europeisk ryktbar-

41

/

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:16 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/portr427/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free