Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII:s Samtida - 406. Fredrika Bremer - 407. Ulrika Carolina Widström - 408. Julia Christina Nyberg - 409. Emelie Carlén - 410. Jöns Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Stockholm, der hon alltsedan varit boende. Smak för
läsning och litterära sysselsättningar röjde sig redan hos
den uppväxande flickan, och tidigt började hon författa
åtskilliga uppsattser, som vunno mycket bifall inom hennes
umgängeskrets. I)en slags tvetydighet, gränsande till
åt-löje, hvarmed man vant sig att betrakta författare i
kjortlar, afhöll likväl länge den blyga skriftställarinnan frän
alt våga sig ut på oflentlighetens slippriga täflingsbana,
tilldess hon omsider år 1S28 vågade det djerfva försöket,
och, höljd i anonymitetens slöja, utgaf första häftet af
Teckningar ur Hvardaijslifvet. Denna lilla skrift gjorde
ver-keligen epok i vår moderna litteraturs historia, ty det
var egentligen med den, som den Svenska romanen, i sin
nuvarande skepnad, började, och småningom tillvann sig
en sjel(ständig rang inom den allmänna vitterheten och
blef, hvad som aldrig förr varit fallet, en den läsande
verldens allmänna tillhörighet. Det bifall, hvarmed första
häftet af "Teckningarna” emottogs, ökades med bvarje
nytt sådant och titeln har sedan hlifvit den gemensamma
benämningen för en cyklus af romaner, som författarinnan
utgifvit, utom några under egna titlar. De förnämsta af
hennes arbeten äro : Presidentens döt Ira r, Aina,
Grannarna, Hemmet, En Dagbok, in. m. Många af dem hafva
erhållit liera upplagor och de flesta ba i öfversättningar
utkommit i Danmark, Tyskland, Frankrike och
Nord-Ameri-ka, samt «ifvit ämnen till dramatiska bearbetningar.. De
utmärka sig mindre genom uppfinningens originalitet, än
genom den lefvande skildringen af karakterer och
företeelser ur tidslifvet, serdeles den bildade medelklassens
Man skulle kunna säga, att författarinnan egentligen
tecknat sina egna omgifningar, men åt sina teckningar lånat
åtorglansen af sitt eget känsliga sinne, sitt milda hjerta,
sin djupa religiositet och sitt skarpa omdöme. De
stormande passionerna och den råa immoraliteten existera ej
(or henne, ocb hon bar således ej kunnat teckna hvad
hon är nog lycklig att ej känna, mer än till namnet.
Stilens ljufva blomsterdoft skänker dertill åt den säkra
teckningen en egen, intagande kolorit, som således utgör, om
icke dess väsäntligaste beståndsdel, likväl ett af dess
förnämsta behag. Svenska Akademien har tvänne gånger,
såsom ett aktningsbevis, tilldelat henne först sitt andra
och sedau sitt stora pris, det enda bon kunnat gifva
henne, så länge bruket förbjuder denna korporation att bland
sina ledamöter upptaga äfven fruntimmer, något, som
Musikaliska och De fria Konsternas Akademier likväl icke
tvekat att längesedan göra. — En uppmaning till
Allmänheten att bidraga till stiftelsen af räddnings-anstalter för
fattiga och vanvårdade barn, som Mamsell B. lät införa i
tidningarna år 1843, är ett uttryck af hennes ädla, sanut
kristliga, menniskokärlck och möttes med allmän välvilja.
407.
Ulrika Carolina Win st höm.
Bland den Svenska parnassens qvinliga ledamöter
intager detta fruntimmer ett af de förnämsta rummen och,
under hennes egentliga verksamhetsperiod, det yppersta
näst fru Lenngren. Hon föddes i Stockholm den 24
November 1767. Hennes fader, Orgelbyggaren P. N.
Forss-berg, gaf henne en vårdad uppfostran ocb lät, hvad som
på den tiden var något ovanligt vid den qvinnliga
bildningen, utom andra språk, äfven lära henne Tyska. Ilon
utvecklade, jemte en ovanlig skönhet, tidigt lika ovanliga
skaldeanlag, blef bekant med många af tidehvarfvets
snillen, såsom Leopold, Tborild, Lidner o. s. v., och allt
tycktes således förebåda henne en lysande bana. Denna
blef likväl mera inre lycklig, än i det yttre glänsande, ty
hon gifte sig med llofrepetitören Widström, och lefde
med honom i trefliga och angenäma, men obemärkta, vil—
kor. Dessa förändrades icke heller sedan hon af
allmänheten blifvit, ej blott bemärkt, utan med beröm utmärkt.
År 1799 framträdde hon för första gången inför publiken
med ett häfte Erotiska Sånger, om bvilka det säges i
Hammarskölds Svenska Yilterheten: ”Allt, som ger hehag åt
en fruntimmersprodukt, finner man i denna lilla samling
förenadt: finhet i känslan, en balfrnatt täckhet i uttrycket
och en glödande passion göra, att kännaren, oaktadt. de
små teckniska bristerna, gerna dröjer vid dess ljuft
doftande, friska blommor." De gjorde mycket uppseende,
lästes, berömdes ocb beundrades, men hade likväl intet
inflytande på författarinnans borgerliga Iefnaasförhållanden.
Kort derefter utkom en af henne öfversatt roman: Victor
eller Skogsbarnet, hvari hon inflätat flera ganska täcka
poemer, bland andra en längre ballad: Fiskaren, som är en
af de täckaste af detta slag vår vitterbet har att uppvisa.
De år 1811 utgifna Höstaftnarna voro till det mesta
endast öfversättningar. Följande året blef hon enka och
brydsamma ekonomiska förhållanden nödgade henne
af-flytta från hufvudstaden; hon nedsatte sig i Mariestad,
der hon erhöll sin bergning af en pension för unga
fruntimmer, som hon inrättat och underhöll med sin yngsta
dotters tillhjelp. Här blef hon känd af en bland nutidens
utmärktaste litteratörer, hvilken beskrifver henne såsom
”en liten, gladlynt gumma, med lifliga, uttrycksfulla
ö-gon, i b vilkas strålar ännu låg mycken ungdomlighet, låg
denna själens oförgängliga glans, hvilken isynnerhet
tillhör det sanna snillet.” Hon uppmuntrades att utgilva en
ny upplaga af sina vitterhetsförsök och skördade
härigenom, icke blott en frisk lager åt sin sångmö, utan äfven
en ekonomisk fördel, som spridde en stråle af nytt lif och
bohag kring hennes lefnadsafton, hvars sista dagar nu
voro inne, ty bon alled följande året i841. En son och
en dotter hade föregått henne, och deras grafvar
bloin-sterströtts af hennes hand; tvänne döttrar återstodo att
bevisa siu oförgätliga moder samma tjenst.
408.
Julia Christina Nyberg.
Inspektören vid Skultuna mässingsbruk i Westinanland
Pehr Svärdströms dotter, Julia Christina, föddes på
sistnämnda bruk don 18 November år 1785. Vid 13 års
ålder förlorade hon sina föräldrar, men brukets ägare,
Ad-lerwald, en högt bildad man, intog deras ställe, blef den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
