- Project Runeberg -  427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer /
175

(1847) [MARC] [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII:s Samtida ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gård, tillhörig hans fader, Kammarherren, R. S. 0. Carl
Gustaf 11. Vid 16 år gick han som student till
Upsa-la, der han år 1812 tog Magistergraden. Han hado redan
börjat sin offentliga verksamhet såsom litteratör genom
en år 1804 i Linköpings-bladet införd uppsats om Tyska
litteraturen, ett poem, Skaldens öde, infördt i Abo
Tidning 1805, år 1806 utgifna öfversättningar och
imitationer efter äldre och nyare skalder samt år 1809’ vunnit
priset i Götheborgs Vitterhets-Samhällo för öfversattning
af ett stycke ur Uomerus. Samma år ingick han äfven
ett, oafbrutet lyckligt, äktenskap och var således, då han
erhöll den akademiska lagern, redan i Qera år husfader
och författare. Han hado då redan i nära sex år
tjenst-gjort vid Kongl Bibliotbeket i Stockholm, der han år
1811 blef förste Amanuens och 1826 erhöll
Bibliotheka-rietitel. Denna sin syssla skötte han till nödtorft, men
ägnade hufvudsakligen sin verksamhet åt författareskapet.
Är 1812 utgaf han Tragedien Prins Gustaf — Poetiska
Studier 1813 — llellvin och Elvina eller Kdrleksprofvet —
Sju timmar på Filja, en samling Noveller, deltog äfven i
striden mot Grevesmöhlen med ett par små brochyrer och
vann, år 1821, högsta priset i Vitlerh.-Akademien för:
Historiska Anteckningar rörande fortgången och utvecklingen
af det filosofiska Studium i Sverige, från äldre till nyare
tider m. m. — Det var likväl i synnerhet såsom
konst-och litteratur-kritikus 11. blifvit ryktbar. Han var en af
de ¡frigaste deltagarne i den s. k. Nya Skolans strid emot
den Gamla och en af dem, som förde henne med det
största allvar och ärlighet, men tillika med den största
bitterhet och ensidighet, ytlighet och bristande omdöme.
Ilans biograf i Biogr. Lexikon som ej kan undgå att erkänna
dessa brister, säger om II., att han ”alltför begärlig att
hastigt insamla kunskapernas resultater, nog flygtigt gjort
sig bekant ined deras elementer, och att således mycket
var honom obekant, hvarom en försvarlig djekne icke bör
vara okunnig; att do anekdoter, hvaraf hans intressanta
konversation öfverflödade, icke alltid voro strängt
öfver-ensstäminande med sanningen; att hans kritik ofta var
förhastad, att han ofta lät sin öfvertygelse bestickas al
personliga inflytelser, blef öfverdrifven och orättvis både
i tadel och beröm, vanligen aldrig kunde måla med mer
än två färger, svart eller livitt” o. s. v. Allt detta
skedde likväl icke af orena afsigter, utan i den fullkomligaste
öfvertygelse, alt han dömt rättvist. Det hände honom
derföro icke sällan, att när någon bland hans vänner
gjorde honom uppmärksam på ett af honom yttradt strängt
tadel, och han sjelf omläste hvad han skrifvit, beklagade
han, att han så kunnat göra, och att han visserligen icke
menat hvad han skrifvit. Ilan hade emellertid en ovanlig
beläsenhet och någongång voro hans omdömen ganska lina
och skarpsynta, hvaremot ”hans kritiska syn och estetiska
takt stundom voro så slöa, att han icke begrep det
al-dra solklaraste.’’ Det är derföre af högsta vigt att med
mycken varsamhet begagna hans kritiker och ej blindt tro
derpå, emedan man i sådant fall kan bli ganska missledd,
både i anseende till omdömen och uppgifter. Ilans
arbete: Svenska Villerhelen, isynnerhet sådant det af Sondén
blifvit omarbetadt i dess nya upplaga, var emellertid

och är ännu den bästa källa öfver detta ämne, vi hafva
på vårt språk. — Ehuru af naturen begåfvad med en god
hälsa, bortrycktes han likväl i sina bästa år af döden den
15 Oktober 1827, endast 40 år gammal, till följd af en
förkylning, ådragen under en resa till födelsebygden. —
Till sin person var Hammarsköld en redlig, glad, godsint
och bjelpsam man, som aldrig ville någons skada, utan
tvärtom till sin egen, bistod och hjelpte hvar och en, som
anlitade honom, i mån af sin förmåga, stundom öfver
den; hans hus var gästfritt och hans umgänge trefligt och
intressant, utan något af den skärpa och bitterhet, som
stundom röjde sig i hans skrifter. — Bland dessa
an-märkes: Grunddragen af filosofiens Historia — Utkast till
de bildande Konsternas Historia — 11 ref öfver Plotins
filosofiska lärobyggnad — Ufversigt af Poesiens Historia m. m.,
samt en mängd uppsatser i Pbosphoros, Polyfem,
Litteratur-Tidningen, Cometen, jemte flera andra Tidningar och
tidskrifter.

416.

Håkan Sjögren

föddes i Långsjömåla, Härlunda socken af Jönköpings
Län den 26 Jan. 1727. Fadern, som var en välmående
bonde, lät gossen valla sin boskap. Härvid blef han en
gång stungen af en orm. Skadan läktes väl, men Hakan
fick häraf en sådan motvilja för vallhjons-vrket, att han
ej kunde förmås återtaga det, hvarföre fadern satte
honom i skola hos socknens klockare. Här fick han smak
för studier och tilläts äfven följa sin böjelse, samt inskrefs
i Wexiö skola år 1739, genomgick Gymnasium, kom 174S
som student till Upsala och promoverades der till
Magister 1755. Först tvänne år senare, således vid 30 års
ålder, lät han prestviga sig och anställdes som adjunkt i
Sandseryd, hvarjemte han förrättade
hospitals-predikants-svsslan i Jönköping, der han år 1762 blef adjunkt i
stadsförsamlingen. Ilär gifte han sig och, genom en
förståndig hushållning, bvilken utmärkte hela hans lefnad,
var han i stånd, icke allenast att försörja sitt eget
hushåll, utan äfven att bidraga till hustruns anhörigas
försörjning. Då en af dessa, en svägerska, sedermera
erhöll ett arf, testementerade hon vid sin död det såsom
tacksamhetsbevis till S. Denne emottog likväl ej gåfyan,
utan lemnade den åt den aflidnas syskon, hvilka han
ansåg bättre behöfva henne. År 1767 uppmanade honom
Biskop Osander att afhjelpa en af det Svenska
skolväsendets kännbaraste brister, den af ett brukbärt Latinskt
Lexikon.. S. följde denna uppmaning och utgaf år 1771
en Liber Memorialis, hvarpå år 1775 följde hans allmänt
bekanta: Lexicon Manuale, Latino-Suecanum, som han i
andra upplagan betydligt utvidgade och förbättrade. Han
var då endast Konrektor och Slottspredikant i Jönköping,
men hans befordringar, som dittills gått ganska trögt,
påskyndades nu något genom hans härigenom vunna rykte.
Samma år hans Lexikon utkommit, blef ban Eloqu.-Lektor
med Wederslöf till pncbende, sedan Prost, Theol. Doklor
vid Gustaf Adolfs kröning, Domprost 1802 och 1808
prydd med Nordstjernan. Han afled den 20 Mars 1815 i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:16 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/portr427/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free