Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stormar och bondekrigen raserade detsamma och bragte
klostrets vidsträckta besittningar i händerna på den
friherrliga familjen von Brandt-Aldendorff.
»Invaliden», de sjukes, fattiges och eländes boning, den
sista tillflykten för de i lifvets stormar vinddrifne, hade
öfverleft förstörelsen tack vare friherrarne von Brandts
frikostighet, hvilken från urminnes tid rikligen
understödt denna barmhärtighetsinrättning.
»Halloh,» ropade den gamle timmerhuggaren
August Knille, hvilkens förkrympta och förvridna gestalt
liknade ett af vind och hagel härjadt, af blixten
träffadt gammalt träd, »halloh, jag vill ännu en gång
utbringa en skål för vår unga nybakade student.»
»Tyst! Knille har ordet!» ropade portvaktaren,
och så småningom förstummades sorlet i den
egendomliga kretsen rundt bordet.
August Knille reste sig med möda från sin stol.
»Mina herrar...»
»Bravo! Bravo!»
»Mina herrar! Vi stå vid en storartad vändpunkt
i lifvet, som fyller oss alla med glädje. Vår gamle
kamrat Hilgers son Gottfrid, hvilken vi alla känna
från barnaåren, hvilken jag redan som litet lindebarn
burit på dessa mina armar och gungat på mitt knä,
Gottfrid Hilgers, den präktiga pojken, som vuxit upp
tillsammans med oss, med hvilken vi lekt, åt hvilken
vi skurit den första pilbågen och den första
vasspipan, Gottfrid Hilgers, som på gymnasiet i Aldendorff
nu lärt sig så omänskligt mycket, som alltid varit
vår vän — han, kort och godt Gottfrid Hilgers skall
nu fara till staden till uni- uni-versitetet för att bli
en lärd man...»
»Präst skall han blil» ropade en annan af
Invalidens kunder, hvilken saknade bägge benen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
