Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
allt för ofta fann oss ovärdiga. Honom böra vi
aldrig glömma, honom böra vi framför allt tacka.»
»Hör du, August Knille,» sade den af sågade
jätten, »där har nu pojken återigen rätt. Den gode
guden öfverger oss icke i allt vårt elände, till och
med i Sankt Veits Invalid bor den gode guden.»
»Ja, fader Nöldeke,» svarade ynglingen med af
hänförelse strålande ögon, »till och med i Invaliden
bor han. Bland de sjuka och fattiga dväljes han
helst.»
»Ack, min Gud, ack, min Gud,» snyftade fru
Katarina rörd. »Gottfrid, om du talar så ifrån
predikstolen, så kommer jag att gråta mig fördärfvad.»
»Det där är nog alltsammans godt och väl,» tog
nu den gamle Hilgers till ordet, »men vi ha också
en god och ädel människa att tacka, hvilken hjälpt
oss så här pass långt fram genom alla svårigheter.
Ni vet, hvem jag menar, vår baron, major von Brandt,
min gamle skvadronchef, med hvilken jag fäktat mot
österrikare och mot fransoser år 1866 och 1870 ...»
»Och därvid förlorat ditt ben^» inkastade
Vilhelm Poppe i torr ton.
»Ja, du gamla gosse,» fortfor Hilgers skrattande,
»vi kunna inte förebrå hvarandra. Jag har förlorat
mitt ben på slagfältet, du har lämnat din arm i
sticket åt en tröskmaskin. Det kommer på ett ut. Men
herr majorn har hjälpt oss båda, dig, som han löst
in på Invaliden, och mig, som han skaffat
portvaktar-sysslan här på stället. Därför böra vi också vara
honom tacksamma.»
»Den tröskmaskin, i hvilken jag förlorade min
arm, tillhörde herr baron, och ditt ben gick all
världens väg, när du skulle hugga din ryttmästare fri
från fransoser na . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
