Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
»^nvaliden» vid Sankt Veit var en stor, dyster
bygg-nad af surmulet utseende. Den trånga gården
och den till sista handsbredd jord öfverfyllda
köksträdgården voro inneslutna af en hög mur, hvars krön
ganska onödigt skyddades af grofva järnspetsar. De
stackars krymplingarne och sjuklingarne i Invaliden
borde nämligen knappast kunna komma på det
infallet att nattetid rymma öfver muren till deras sista
tillflyktsort i denna världen, och tjufvar och röfvare
skulle näppeligen finna det mödan värdt att tränga
in i detta fäste, i hvilket bodde endast nöd, armod,
elände och sjukdom.
Invalidens omgifningar voro lika dystra som
byggnaden själf. Afsides från den lilla staden och slottet
Aldendorff, som voro belägna däruppe på den soliga
bergssidan, gränsade Invaliden omedelbart till en
dyster barrskog, som bakom Invalidträdgården uppför
en stenig, af otillgängliga klyftor genomkorsad brant
klättrade ända upp till bergets topp, hvilken kröntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
