- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
23

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23

tiga papegojan på den förgyllda stången, den ädla
newfoundländaren^ som sträckte sig där på den
kortklippta gräsmattan — den vida, skuggiga, blomstrande,
doftfyllda parken, de ståtliga salarne och gemaken i
slottet, de höga speglarne, de blixtrande
kristallkronorna — var detta verkligen lyckan?

Hittills hade Gottfrid ansett detta alltsammans
för lycka. Men då han nu satt där, bortglömd,
förbisedd, stumt lyssnande till baronens högtidliga tal, som
denne ställde till kyrkoherden, då och då med en
skygg blick bort till baronessans stolta, aristokratiska
företeelse, prästfruns gemytliga, lilla klotrunda gestalt
och den svassande, högförnäma fru borgmästarinnan
— då han hörde officerarnes högljudda skratt, deras
affekteradt skorrande röster, och mötte herr
hofmä-starens och de rikt galonerade betjänternas högmodiga
blickar, då insmög sig i hans hjärta en räddhågad
modlöshet, en pinsam aning, att han här icke skulle
finna lyckan. Här gick allt sin regelrätta gång, här
fick ingen vika till höger eller vänster från det
pas-sändes, det konventionellas banade och raka väg, här
var allt inträngdt i stela former, som trots sin yttre
skönhet dock verkade kylande på själ och sinne.

Nej, nej, här var icke lyckan för honom att finna!
Hjälplöst sökande irrade hans öga omkring, då han
plötsligt mötte den skälmskt leende blicken ur två
mörkblå, stjärnemilda ögon. Den blonda Hilma
nickade förstulet emot honom och gaf honom ett tecken,
att han skulle följa efter henne i parken. Så
slingrade hon sin arm under väninnans, Christel Neumanns,
och sprang med henne muntert trallande trappan
utför ned på gården, där just en barnflicka med två
små, en gosse och en flicka i ålder från sex till fyra
år, uppträdde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free