- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
25

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25

baron, glöm inte en sak: kärleken —- fördragsamheten

— toleransen —»

»Kom inte till mig med de där fraserna,»
utbrast baronen förargad. »Fördragsamhet — kärlek

— tolerans — humanitet — med dessa begrepp är
den väg stenlagd, som leder direkt till indifferentism

— till materialism.»

^)Men, ärade herr baron ...»

»Jag vet, att ni, herr kyrkoherde, också är en
af de moderna! iNi vill uträtta allt med kärlek —
fördragsamhet — tolerans, men jag säger er, att ni
korömer att fördärfva allt därmed.»

Baron hade eggat upp sig till vredgad ifver, hans
hustru lade mildt sin smala, hvita hand på hans arm
och sade leende: »Behaga inte herrarne tända en
cigarr? Här på verandan tillåta damerna det gärna.»

Baronens hetta var försvunnen. »Tag inte illa
upp, herr kyrkoherde,» sade han och räckte leende
prästen handen. »Jag värderar er högt — ert goda,
milda hjärta, edra nobla tänkesätt, men ni får inte
undra på, att jag inte anser er för rätte mannen att
hålla mina arbetare på järnverken i skogen där borta
i tukt och tygel. Ni är för vek för dessa hårda
sinnen. Jag har redan länge umgåtts med den tanken
att bygga ett litet kapell för järnverken och att där
insätta en särskild präst efter mitt eget val — hvem
vet, kanske har jag redan funnit rätte mannen.»

Han log hemlighetsfullt för sig själf, medan han
lät röken från sin cigarr långsamt strömma ut i små
luftiga ringlar.

Under tiden ströfvade Gottfrid, Hilma von Brandt
och Christel Neumann omkring på den vidsträckta
parkens slingrande vägar. Vid en krökning stötte de
plötsligt på Hans Henning, som leende kom emot dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free