Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
»Ändtligen har jag dig fast, Christel,» ropade
Hans Henning och grep flickans hand.
»Släpp mig då, Hans,» flämtade Christel
rodnande, men den unge officeren slog armen om den
täcka prästdotterns hals, drog henne till sitt bröst
och kysste hennes röda läppar, där hon tätt smög
sig intill hans hjärta. Så såg han henne leende in i
de blåa ögonen, k3^sste henne åter och drog henne
bort med sig.
De försvunno, utan att ha märkt Gottfrid och
Hilma. Hilmas kinder voro djupt bleka, hon satt
med ögonen sänkta mot marken och med de knäppta
händerna slappt hängande. Gottfrid stirrade efter
det försvinnande paret, som om en ljuf drömbild
fl^^k-tigt dragit förbi hans själ.
Hilfna reste sig. Öfver hennes ansikte spridde
sig skenet från hennes sårade jungfruliga stolthet.
»Låt oss vända åter till slottet,» sade hon kort.
»Det blir kväll.»
Gottfrid vaknade upp ur sin dröm. Hur
förändrad Hilma var! Hur helt annorlunda klangen i
hennes lätt skäKvande och dock så stolta stämma! Och
hvilken het känsla strömmade in på hennes hjärta!
Hvilken flammande blodvåg sköt upp i hennes
kinder, tinningar, panna! Han ville tala, förmådde det
ej — inför honom stod icke längre barnet, med
hvil-ket han lekt barnsliga, yra lekar, inför honom stod
jungfrun, stolt, oantastlig, skyggande tillbaka för hvarje
beröring — och han sänkte sitt hufvud i djup
blygsel öfver sina djärfva, trånande begär och följde tyst
den hastigt bortskyndande flickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
