Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
lig kvinnostämma^ »förbarmande — låt mig komma
in — har intet herberge för barnen — baf
förbarmande — »
Gottfrid igenkände den polska kvinnans röst,
hvilken han på eftermiddagen träffat vid ingången
till slottet. Hastigt öppnade han porten.
»Hvarifrån kommer ni så sent?»
»Man ville inte mera ta emot mig på herberget,»
klagade den stackars kvinnan, som skakade under
sina lumpor i den kalla vårnatten. »Har bultat på
på slottet, men herr förvaltaren har jagat bort mig,
ville hetsa hundarne på mig —för Jesu Kristi skull,
nådig herre, gif mig hem blott för en enda natt!
Se mina barn — de frysa — de äro hungriga och
trötta ...»
»Kom in — fort — fort!»
Kvinnan med lindebarnet på armen steg in i den
mörka förstugan, den tolfåriga flickan trängde sig in
efter henne. Gottfrid stängde porten.
»Stig in i kammarn! Där, sätt er och tag mat
och dricka. Hvar har ni gjort utaf penningarne, som
jag gaf er i eftermiddags? Ni kunde väl ha fått
nattkvarter för dem.»
»Ack^ min Gud;, min Gud,» jämrade kvinnan.
»De ha stulit dem från mig — stulit, unge, nådige
herre...»
En frän brännvinslukt utdunstade från den
trasiga varelsen.
»Ni ljugeri Ni har supit upp penningarne 1»
»Bara ett glas brännvin, nådig herre, bara ett
litet glas brännvin ... jag var sjuk — jag orkade
inte gå längre ...»
»Och för er dryckenskaps skull låter ni edra barn
Portvaktar sonen. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
