Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
»Så äro ni nu här igen,» sade värden. »Gå ut
i köket och säg till, så få ni soppa.»
»Behåll ni er soppa för er själf, herr
källarmästare,» grinade August Kpille. »I dag betala vi, hvad
vi förtära. — Här äro pejlgar!»
Han kastade ett klingande tremarksstycke på
bordet. »Alla gudar, hvar hä ni nu varit och tiggt?»
»Här tigges inte! Det är slut med det nu,»
ropade Kristian Nöldeke, »den afsågade jätten». »Det
äi- vår veckopenning, sorp vi nu få hvarje vecka.»
»Ser man på bara! Af hvem då?»
»Af den unge herr kyrkoherden, som strax
kommer hit.»
»Af kandidat Hilgerp?!»
just af honom.»
»Och det tror ni går i mig! Han har väl själf
ingenting till öfverlopps.»
»Hvad? — Som huslärare och slottspredikant hos
herr majoren?»
»Nå, med slottspredikanten är det en särskild
sak. Men då ni nu ha pengar, hvad skola ni ha?»
»En ordentlig frukost och ett rejelt glas
brännvin åt hvar och en. Men bästa sorten.»
»Ja visst, ja visst.»
Värden gick ut, och de fyra invaliderna slogo
sig ned vid bordet, förnöj dt skramlande med sina
penningar. Arbetaren såg mörkt på dem.
»Några riktiga lumpar äro ni,» brummade han
förtrytsamt, »som ta emot almosor af den där
svartrocken.»
»Åh, bevars, hans pengar äro lika bra som
någon annans. Hvarför skulle vi inte ta emot dem;
är han inte vår gamle vän Reinhard Hilgers son?
Skada bara, att fru Katarina, mor hans, inte skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
