Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
»De rika behöfva ofta bättre Guds ord än de
fattiga.»
»Men de fattiga och förtryckta ha rätt till den
förbarmande kärlekens tröst; — Ser ni den lilla kojan
på klippafsatsen där borta? Där bor en fattig, sjuk
kvinna, som jag redan flere gånger besökt. Låt oss
gå dit. Jag såg henne ej på festplatsen, helt säkert
är hon åter sjuk.»
Nästan inklämd af det öfverhängande berget, läg
den lilla stugan där, omgifven af en vanvårdad
trädgårdstäppa. Solen skimrade i de förbrända
fönsterrutorna, som här och där voro lappade med papper.
Framför dörren satt en sjuk kvinna, ett barn på sex
år lekte i sanden vid hennes fötter, och en ung
kraftig arbetare stödde sig mot dörrposten och blickade
med mörka ögon de kommande tillmötes.
Gottfrid studsade. Var det inte den polska
kvinnan, hvilken natten före hans afresa till universitetet
hade begärt härberge på Invaliden?
Den sjuka reste sig, stapplade fram emot Hilma
och kysste den unga flickans händer.
»Hur mår ni, Anna Polatowska? Har medicinen
och vinet gjort er godt?»
»Jag tackar, nådigaste fröken,» svarade kvinnan
med darrande stämma. »Ja, jag känner mig bättre
och starkare, och mitt barn är åter friskt. Jag
tänker, att jag om några veckor kan återtaga arbetet.»
»Ni skall inte återgå till arbetet, Anna
Polatowska. Arbetet vid bruket skadar ert bröst. H[«r i
skogsmarken blir ni nog däremot åter frisk. Jag skall
dra försorg om, att intet fattas er. -— Herr
Peter-mann,» vände sig nu den unga damen till arbetaren^
som stod bredvid i trotsig tystnad, sni bor ju
fortfarande här?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
