Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
»Se så — och försök nu er kraft,» sade han
dystert^ »om ni kan bedja flickan tillbaka till lifvet, ni
fromme man där!»
»Häda ej, Henrik Petermann. Skaffa hit friskt
vatten — kanske ni också har litet brännvin till
hands ? »
»Bägge delarne finnas ... Vatten och brännvin.
Vattnet allena verkar det icke, heter det ju i
katekesen.»
»Om ni vill, att jag skall hjälpa er, så hör ni
upp med ert gäckeri,» svarade Gottfrid allvarligt och
strängt.
»Kör till, jag skall hålla truten, efter som ni
gjort er besvär. — Känner ni då inte längre igen
henne?» fortsatte han, pekande på flickan.
En illa medfaren siclenklädning och en regnkappa
i skrikande ljus färg höljde flickans smidiga, fina
gestalt. Hatten hade fallit af henne, det yppiga,
svartglänsande håret hade gått upp och hängde i orediga
lockar rundt om det bleka, regelbundet och ädelt
formade ansiktet, öfver hvars magra kinder de slutna
ögonens svarta fransar kastade mörka skuggor. Detta
bleka ansikte föreföll Gottfrid bekant, utan att han
dock kunde erinra sig, hvar han hade sett det.
Han baddade den sanslösas tinningar med det
kalla vattnet och droppade några droppar brännvin
mellan hennes läppar. En ryckning förnams genom
den späda gestaltens lemmar, de bleka kinderna fingo
litet färg, händerna grepo krampaktigt mot hufvudet,
ögonfransarne skälfde och öppnade sig plötsligt för
en ångestfull, irrande blick.
»Hvad har händt?» hviskade flickans darrande
läppar, i det hon häftigt reste sig till hälften.
En full blick från de stora^ mörka ögonen träf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
