- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
68

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

föra er till någon stilla, lugn plats, där ni kan
af-vakta ert tillfrisknande och så återvända till er mor.»

»Nej, nej, aldrig det!»

»Vill ni dä fortsätta på syndens och fördärfvets
väg för att alldeles gå under? Samla era sista krafter,
fatta nytt mod, ni måste bort ifrån denna af grund af
skam och synd!»

»Ja, ja, ni har rätt — men jag har inte kraft
längre. O, jag har redan tusen gånger ångrat — men
-— men jag ville också engång vara lycklig, jag ville
också engång njuta af lifvets solsken, jag hade ju
alltjämt mött endast fattigdom, elände, bekymmer och
nöd. Och då kom han med sina smickrande ord,
med kärleksfull blick, med fyllda händer och löften
och heta kärlekseder — och i mitt hjärta växte
trängtan efter lycka, efter lifvets solljus, efter glans och
rikedom, efter ett angenämt lif, efter kärlek och alla
de njutningar, som lif vet så slösande strör ut för de
rika. Jag kunde inte stå emot — jag sjönk i hans
armar — jag glömde min mor och honom — honom,
som verkligen älskat mig — jag glömde allt — jag
befann mig som i ett rus^ en yrsel — lyckan,
lyckan, hon hade gripit mig — jag kände en sådan
längtan efter lycka — lycka ...»

Snyftande dolde hon på nytt ansiktet i sina
händer. Gottfrid stod häftigt uppskakad. En brännande
känsla af blygsel, af ånger fyllde hans hjärta, och med
osäker stämma sade han: »Ni har gått miste om rätta
vägen till lyckan, Liska. Men ännu är det ej för
sent... Ni skall bli räddad från det värsta, jag
lofvar er det.»

»O, om ni har medlidande, om ni har
förbarmande med mig, så för mig bort härifrån, långt bort^
till ett kloster, till en fängelsecell, där jag aldrig får

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free