- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
72

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skyldig husvärden för hyran, redan hade denne låtit
utpanta hans tarfliga verktyg och bohag, och om
Henrik icke kunde betala till den första i nästa månad,,
skulle han utan förbarmande drifvas ut på gatan och
förvandlas till tiggare, till en eländig proletär. Allt
från morgonen till aftonens inbrott hade han i dag
ströfvat omkring för att söka arbete. Han hade
frågat sig för i ett dussin verkstäder och fabriker,
öf-verallt samma svar: vi ha arbetare fullt upp. Vi
kunna ej sysselsätta flere.

I dof fört villan stod Henrik nu på den vidsträckta,
Alexanderplatz, stirrande på människohoparne, som
böljade förbi, upp mot de klart upplysta fönstren i
de höga husen och de af en smutsig snöskorpa betäckta
taken, som skarpt aftecknade sig mot den frostklara
aftonhimmelen. Ett sorl af tusen stämmor och
toner, ett brusande och rasslande förnams rundt om,
den arbetande världsstadens aldrig hvilande, aldrig
förstummade buller, i hvilket knappast de enstaka
ljuden kunde urskiljas. Till och med spårvagnarnes
gälla klocksignaler, stadsbanans pipande och stönande,,
stampande och rullande uppslukades af jättestadens
brus och sorl, så att dessa ljud endast verkade som
ackord i den demoniska konserten, den fruktansvärda
ensemblen.

Nu flamma gaslyktorna upp 1 Midt på torget den
höga kandelabern, så lyktorna rundt om platsen,
och så de efter gatorna, hvilka tycktes förlora sig
i ett ändlöst fjärran. En isande vind svepte fram
öfver torget och kom den unge smeden att rysa
genom märg och ben. Han hade ju också nödgats bära
alla sina varma kläder till pantlånaren för att bestrida
de nödvändigaste utgifterna. Nu frös han i den tunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free