- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
73

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blus, som han brakade använda vid arbetet under
sommaren.

Han vände sig om, mållöst spejande, fruktlöst
lyssnande ut i jättestadens dofva buller. En polis
gick förbi, skarpt fixerande honom. Vid hörnet af
en tvärgata blef han stående, fortfarande med sina
blickar fästade på Henrik. Denne märkte den
uniformerades forskande uppmärksamhet, ett bittert löje
drog öfver hans magra, gulbleka ansikte, och han
af-lägsnade sig långsamt och lät sig utan mål föras med
af människoströmmen.

Framför några klart upplysta fönster ett stycke
längre fram skockade sig människohopen. Öfver
ingången hängde en transparent skylt, på hvilken lästes
ordet: »Värmestuga». Här var tillflykten för det
husvilla Berlin, för de eländigaste, de fattigaste af
millionbefolkningen, som ej ens hade en vrå, där de
kunde nedlägga sitt hufvud, där de kunde upptina
sina stelnade lemmar vid en gästvänlig brasa. Här
var samlingspunkten för eländet, armodet, lasten och
förbrytelsen — men, liksom himmelens sol lyser
öfver onda och goda, öfver rättfärdiga och orättfärdiga,
öfver män och kvinnor, gubbar och barn, så öppnade
sig äfven »värmestugans» portar för alla, som kommo
dit, hungriga, törstande, hälft stelnade af kylan och
den bitande nordanvind, som skoningslöst svepte fram
genom storstadens långa, oskyddade gator. Man
frågade icke efter namn och stånd, icke hvarifrån eller
hvarthän, icke hvarför och hvadan inför dessa
olyckliga varelser, hvilka trängdes omkring de stora
ugnarne i de hvalfbyggda rummen och kring de ställen,
där varma sopp-portioner utdelades.

Henrik Petermann var här för första gången.
Med ett bittert hånlöje på läpparne steg han in i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free