Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Han pekade hånleende på en polispatrull, som
närmade sig, och försvann därpå hastigt i en tvärgata.
Sorgsen blickade Gottfrid efter den flyende. Då
tilltalade honom en polisman:
»Gå ni hem till er, min bäste herre, gatorna äro
i dag inte säkra för hvar och en, som bär en
hygglig rock.»
»Jag skulle vilja hjälpa de olyckliga, förbinda
deras sår ...»
»Låt ni sjukvårdssoldaterna sörja för den saken,»
sade polisen barskt. »Bekymra er inte om saker,
som inte angå er. Jag befaller er nu att gå hem,
om ni inte vill bli arresterad.»
»Jag går redan.»
»Nå; det skulle jag också vilja råda er till.»
Då Gottfrid återkom till baron von Brandts
hotell, meddelade honom en betjänt, att baronen
väntade honom i sitt arbetsrum. Gottfrid begaf sig
genast dit.
Baronen halflåg på den mjuka chäslongen. En
hvit bindel täckte del lilla såret i pannan, som den
från folkhopen slungade stenen hade tillfogat. Sonen,
Hans Henning, satt vid fadrens skrifbord och tycktes
just ha af slutat skrifvandet och förseglandet af ett
bref. Bredvid baronen stod Hilma och mötte med
forskande blick den inträdande ungdomsvännen.
»Ni har låtit kalla mig, herr baron,» sade Gottfrid.
»Jag har endast några ord att säga er,» svarade
baronen i en stolt, afmätt ton, som smärtsamt
öfverra-skade Gottfrid, då han i densamma kunde spåra sin
välgörares undertryckta vrede.
»Ni har i dag under frukosten utvecklat åsikter,»
fortsatte baronen i affärsmässigt likgiltig ton, »som
skaffat mig visshet om, att vi ej längre passa för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
