Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Gottfrid knäböjde framför den gamla, och
döljande sitt hnfvud i moderns sköt, lyssnade han till
hennes röst, som om talade en verklig Guds tjänare^
en äkta, hjärter en evangeliets förkunnare till honom,
och som om Herrens egen stämma ljöde emot honom
ur den gamla moderns skälfvande ord.
»Men nu fröjdar jag mig,» fortfor fru Katarina
och lade välsignande sina skrumpna, arbetshårda
händer på sonens hufvud, »att du återvändt till oss, till
dina föräldrar, till de sjuka, fattiga och olyckliga på
Invaliden, ty nu vet jag, att du är på den rätta
vägen, och att Gud i sin nåd skall välsigna din väg
här på jorden eller där i sitt himmelska rike.»
»Nej, mor,» hviskade Gottfrid, djupt upprörd, »Gud
allsmäktig skall gifva mig min lön redan här på
jorden. Ej i gods och guld, ej i glans och ära, men i
min själs glada förvissan att jag uppfyllt min plikt
och varit en trogen kämpe i den stora striden mot
skuld och olycka^ nöd och bekymmer, synd och
fattigdom. Och du, mor, skall stå vid min sida i denna
strid. Om jag någongång tröttnar, får jag fly till dig,
och dina ord skola åter göra mig stark. Om jag
nödgas försaka, skall jag se upp till dig, ditt exempel
skall gjuta nytt mod i min själ. Om ärelystnaden
åter vill gripa mig, om jag frestas att gå utom
gränserna för min plikt, då skall du lära mig, att min
plats är bland de olyckliga, de fattiga, de sjuka i
världen — att jag tillhör invaliderna, jag, Invalidens
son, som. allt från barnaår omgafs af lifvets jämmer.
— Jag har återvändt till mitt hem, moder^ och jag
skall ej åter lämna det.»
Fru Katarina omfamnade sonens hufvud med
sina magra, seniga tvätterskearmar och tryckte det
mot sitt hjärta. Stilla som ett barn blef Gottfrid lig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
