Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
»Hans Henning!» utropade baronen m: 1 stark,
hotande stämma
»Ja, far ...»
»Du -—-du — den där flickan ^ar du ..... ?»
»Ja, far ...»
»Ah!» — baronen lyfte handen, som för att slå
sin son. Då störtade sig plötsligt Christel en"iollan
och grep baronens arm. »Förlåt honom,» ropade hon
snyftande, »liksom jag förlåter honom!»
»Ni — — ni — förlåta honom?!»
»Ja, därför att jag älskar honom . . . och diirför
att jag är brottslig, liksom den andra ...»
Kyrkoherde Neumann for häftigtupp. »Christoll
~ Hvad säger du?! — du — du — oh, hvilken
skam — hvilken vanära!»
»Jag är brottslig, far^» snyftade Christel. »Ack,
vi älskade h varan dra så högt . .
Hon ville kasta sig i sin fars armar. Men denne
stötte henne ifrån sig. »Bort, du eländiga — du
slinka!» ropade han och störtade därifrån.
Christel skulle ha sjunkit till jorden, om Hilma
ej tagit emot henne. Hälft vanmäktig låg hon i
Hilmas armar. Baronen steg fram till sin son.
»Gå, hjälp din fästmö, Hans Henning,» sade han
hårdt och befallande. Så vände han sig om och gick
med raska steg ned för den branta stigen, utan att
se sig åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
