- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
132

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IV.

lere veckor hade gått. Gottfrid hade endast
säl-lan lämnat Anna Polatowskas koja och den
närmaste omgifningen; han ville icke gifva någon
anledning till strid och tvedräkt mellan baronen och
hans arbetare. Men hvarje afton församlade sig kring
den lilla stugan, där Gottfrid lefde i stillhet för sig
själf, män och kvinnor från Bruksbyn och Ödemarken
och lyssnade till Gottfrids ord, där han samspråkade
med dem, tröstade dem, ingöt nytt mod och hopp,
hänvisade dem till den eviga kärlek, som bor of van
stjärnorna, och uppmanade dem att förbli renhjärtade,
älska hvarandra inbördes, hjälpa och trösta hvarandra
i olycka, armod och sjukdom, ty då skulle den sanna
lyckan icke fattas dem. Folket slöt sig till den unge
prästen med svärmisk dyrkan. Till en början hade
man gycklat öfver Gottfrid, då han kom till de
fattiga och sjuka, de bräckliga och ålderdomssvaga, till
kvinnor och barn, till en och hvar för att trösta,
hjälpa och upprätta. Men efter hand förstummades
hånet, och om också inte alla invånarne i Bruksbyn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free