Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
»Nej, nej, ni är det i verkligheten!»
»Men, fröken Hilma. . .»
»Hör nu bara. För fjorton dagar sedan kom en
deputation från härvarande arbetare till min far och
bad honom att anställa er, Gottfrid, som kyrkoherde
i Ödemarken och Bruksbyn. Min far vägrade — han
är stolt och envis, ni vet det ju, Gottfrid, och om
han också redan länge har insett i sitt hjärta, att
han gjort er orätt, så skall han aldrig låta aftvinga
sig ett sådant medgifvande. Folket upträdde
emellertid trotsigt. De förklarade, att de inte skulle gå till
någon annan präst i kyrkan än till er. Om min far
inte uppfyllde deras önskan, så skulle de inte längre
betrakta kyrkan, som om den alls funnes till, inte
låta döpa och konfirmera sina barn, inte låta
kyrk-viga sig, utan fullständigt utgå ur den kyrkliga
församlingen. »
»r3e vettvillingarne!»
»Ni visste naturligtvis ingenting om denna
deputation ...»
»Behöfver jag försäkra er det, fröken Hilma?»
»Nej! Men det förvånar mig, att ni inte hört
talas därom. Inte ens Anna Polatowska eller Liska
har sagt er något om det?»
»Se bara på dem, Hilma! Deras uppsyn röjer
dem.»
Anna och Liska stodo med sänkta ögon, i skygg
förlägenhet.
»Man hade förbjudit oss det,» hviskade Liska.
»Det var mycket orätt af er att dölja det för
mig,» sade Gottfrid allvarsamt. »Men er, fröken Hilma,
försäkrar jag, att jag skall uppbjuda hela mitt
inflytande för att afhålla folket från några vidare dåraktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
