Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
mådde. Efter en stund slog den sårade upp ögonen
och såg sig frånvarande omkring,
»Ah,» hviskade han med skälfvande läppar, i det
han försökte resa sig upp, »hvart har jag kommit?
— Till er — ack, släpp mig åter härifrån — bort
härifrån ...»
»Blif ni lugnt liggande, Petermann^» uppmanade
Gottfrid. »Ni är bland vänner.»
Ett obehagligt leende förvred den sårades bleka
ansikte.
»Bland vänner 1! Ha vi inte alltid varit fiender,
Gottfrid Hilgers?»
»Jag har aldrig varit er fiende, Henrik
Peter-mann.»
»Inte heller, då ni röfvade Liska ifrån mig?»
»Jag har inte röfvat Liska ifrån er, utan endast
hjälpt den stackars flickan.»
»Henrik, hur kunde du vara så grym?» jämrade
Anna Polatowska, medan Liska dolde ansiktet i
händerna, gråtande tyst för sig själf.
»Tyst, Anna,» förmanade Gottfrid.
Den sårades stora, feberglödande ögon vandrade
oroligt från den ena till den andra. Så kastade han
sig tillbaka bland kuddarna och låg en stund orörlig.
Med ens reste han sig åter till hälften upp.
»Har ni inga fromma böner och förmaningar för
mig, Hilgers?» frågade han med bittert hån.
»Jag ber för er, Henrik,» svarade Gottfrid lugnt,
»Jag vet, att ni inte tror på den allsmäktige, allgode
Guden — jag ber, att han må röra ert hjärta, att
han må återge ert hjärta tro och hopp. Vår kraft
jörmår intet; om ej den allsmäktige länkar
människornas hjärtan, huru skulle mitt svaga ord förmå det?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
