Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Henrik stirrade eii stund på Gottfrid, Så sade
lian hastigt.
»Kom närmare, Gottfrid Hilgers, att jag kan
Täcka er lianden. Ni är en god människa — eller
anser ni mig inte värd ert handslag?»
»Här, Henrik Petermann, min hand!»
Krampaktigt omfattade den sårade den unge
prä-:stens hand.
»Jag tackar er, Gottfrid Hilgers. — Och hör nu,
hvad jag har att säga er. Jag tror inte på er Gud,
nej, jag tror inte på honom, men jag högaktar hans
tjänare, när de äro som ni, Gottfrid Hilgers. Nej, —
nej, afbrj^t mig intel Kanske er Gud dock ännu
be–tvingar mitt hjärta, om det blir tid nog därtill. Det
är slut .med mig, Gottfrid Hilgers. Jag måste bikta
för er, bekänna min skuld — vill ni höra mig?»
»Ja visst, Henrik. Öppna ert hjärta för mig.
Jag hör på.»
»Låt kvinnorna gå sin väg.»
Anna och Liska lämnade på Gottfrids vink
kammaren.
»Hvad har ni att säga mig, Henrik?»
»Jag har gjort er orätt — grym orätt, Gottfrid
Hilgers. När jag träffade er i Berlin den där gången,
då ni försvann med Liska, då trodde jag — ack, jag
kan inte säga det, jag blygs, att jag kunnat tänka så
uselt om er. Jag kom hit för att afslöja er; jag
trodde, ni var Liskas älskare —»
Gottfrids hand ryckte till i den sårades feberheta
grepp.
»O, drag inte er hand ifrån mig,» bad Petermann.
»Jag vet, att jag var en dålig människa, men jag har
insett min orätt; jag ber er om förlåtelse, att jag
kunde tänka så illa, så lågt om er. Och då jag inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
