Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII.
)agens händelser hade hållit invånarne i
Ödemarken vakna, så att Gottfrid inom kort tid
kunde församla sina vänner. I hast meddelade han
dem, hvad Henrik Petermann hade berättat honom.
»Vi måste hjälpa baronen,» så slöt han sitt anförande,
»vi måste rädda honom och hans familj från de
radande människornas våld.»
Tysta stodo männen och kvinnorna, hvilka baron
von Brandt jagat från bröd och hem, endast därför
att de ej ville svika sin tro, sin öfvertygelse. Dystert
stirrade de mot jorden, ingen rörde sig, ingen
instämde med Gottfrid. Denne såg sig förvånad omkring.
»Har jag alltså bedragit mig på er?» frågade han,
smärtsamt upprörd. »Så föga ha således mina ord
burit frukt, att hämnden rufvar i edra hjärtan, att I
viljen löna ondt med ondt? Lika godt, i morse lät
jag hålla mig tillbaka af er — kanske var det orätt
af mig! — nu skolen I icke hindra mig. Jag går
ensam till Aldendorff. Men jag vänder inte tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
