- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
180

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

från såret i hufvudet, erinrade han sig det
fruktansvärda uppträdet och uppgaf ett högt stönande, ej af
kroppslig smärta, utan af hjärtekval och ångest.

Hvad hade blifvit af hans följeslagare? Hade de
fallit offer för ryttarnes förfärliga vapen? Lågo de,
liksom han, blodhöljda, dödssårade, krossade af
häst-hofvarne på den kalla vinterfrusna jorden?

Hvilket förskräckligt missförstånd! Hvilken
hänsynslös öfverilning och förblindelse af Hans Henning,
som gifvit befallning till massakern! Detta var alltså
lönen för hans och hans vänners uppoffring! Tacken
för alla hans mödor, alla de offer, han bringat sin
tro, sin människokärlek, sin jordiska lycka! Träffad
till döds af ungdomsvännens hand, sonen till den
man, hvilken han skyddat mot den rasande
mängdens ursinne, brodern till den kvinna, hvilken han
älskade öfver allt i världen, träffad till döds låg han
där, ej i stånd att resa sig, ej i stånd att tänka en
redig tanke^, ej ens i stånd att lyfta sina tankar till
den evige, outgrundlige, allgode Guden.

Till den allgode?! — Var han ej fastmer en
grym Gud, som kunde tillstädja, att sådan
orättfär-färdighet skedde på jorden?

Den sårade slog händerna för ansiktet, och hans
tårar blandade sig med det på nytt nedströmmande
blodet.

»Gud, min Gud, hvi har du öfvergifvit mig!»
hviskade hans skälfvande läppar. »Måste jag då
tömma denna bittra kalk? Måste du pålägga mig denna
förfärliga pröfning? Gud, min Gud, outgrundlige,
allgode Gud, låt mig ej bli svag och klenmodig i denna
min sista stund. Sänd mig din ängel att ingjuta tröst
och ny kraft i mitt hjärta! Att jag ej måtte dö med
en hädelse på läpparne, med ett tvifvel på din barnri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free