- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
184

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184

hjärta. Men han mötte endast Konrads
dödskalleansikte, och rj^sande slöt han åter ögonen. Förvirrade
drömmar och bilder stormade genom hans själ. Han
såg sig, åter ett armodets barn, växa npp i Invaliden^
omgifven af lifvets Ijtte, de sjuka, de fattiga och
elända, som i Sankt Veits hnld funnit en knapp
nödtorft mot den lekamliga hungern. Han såg dem åter,
alla dessa olyckans och fattigdomens gestalter — och
nu trodde han sig omfamnad af dödens armar, tryckt
till armodets, nödens, eländets, hungerns utmärglade
bröst, och hans bristande hjärta ristes af smärta.

Den rödglödande månen hade gått ned, och den
lysande stjärnan var försvunnen bakom det mörka
Invalidkapellet!

Då lyste genom vägens mörker ljus, som hastigt
närmade sig.

Konrad Hedderich blef skrämd! Skulle de
förskräckliga ryttarne komma tillbaka? Ängsligt såg han
sig om, hvart han skulle kunna fly. Men skulle han
öfvergifva sin ende vän? Skulle han prisge honom
åt ryttarnes misshandling? — Han bockade sig ned
för att lyfta upp Gottfrid. Men hans armar voro
för svaga att bära den tunga kroppen; han sjönk på
knä. Skulle han fly ensam? — Nej, nej! Han ville
icke öfverge sitt fattiga lifs ende vän. Han ville
försvara honom mot ryttarne, mot hela världen. Och
om han icke kunde skydda honom, då — då ville
han dö med honom!

Som ett till raseri retadt vilddjur reste han sig
upp öfver Gottfrids kropp, redo till kamp. Hans
fingrar spärrades som klor. 1 hans ögon tändes en vild,
vansinnig, förfärande eld. Han skar tänderna, hans
ansikte förvreds till en gräslig mask.

Närmare och närmare kommo ljusen! Den svag-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free