Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Polisen under Marsdagarane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppror? — frågade polismästaren vänd till sin
adjutant.
— Jo hr polismästare det tycker jag visst —
genmälde Lindqvist, under det han krökte rygg med
samma fermité som en hofman.
— Här torde allt bli nödvändigt att vidtaga
allvarsamma åtgärder — yttrade polischefen.
— Ja det har jag tänkt för länge sedan —
försäkrade Lindqvist.
— Se nu gå de till Blasieholmen! — utropade
hr Wallenberg — vi måste följa dem.
Wi afstå från att längre skildra detaljerna af
”upproret”; men såsom betecknande för huru hastigt
situationen förändrades vilja vi blott åberopa några
ord ur vittnesberättelsen af den polistjensteman,
hvilken vi förut citerat. Denne, som inom parenthes
sagdt är poliskommissarie, har nemligen intygat att
då folkmassan kom gående från slottsbacken ned till
Blasieholmen anfördes den af en pojke, som hade en
hvit näsduk på en käpp; men då den tågade från
sistnämde ställe till Gustaf Adolfs torg ”gick
polismästaren Wallenberg i teten”.
Hvilka menliga följder detta ombyte af anförare
medförde kan man lätt finna deraf, att under
aftonens föregående lopp ingen enda person blifvit på
ringaste sätt våldförd; hvaremot sedan hr Wallenberg
satt sig i spetsen for folkmassan knuffningar
tilldelades ett par poliskonstaplar, hvarjemte hr
Wallenberg med sitt spanska rör, enligt hvad flera vittnen
inför rådhusrätten intygat, utdelade flera slag bland
folkmängden.
Signalen var nu gifven; men folkmassan som var
ovan vid ”uppror” fortfor det oaktadt att förhålla sig
mycket stilla och beskedligt, ehuru den trängdes något
på Gustaf Adolfs torg för att få beskåda hr
Wallenberg och de arrangementer i häktningsväg som han
för sitt nöjes skull fann för godt att vidtaga.
Midt under dessa förlustelser utropade hr
Wallenberg:
Besitta och annamma tyckte jag icke att jag
fick en örfil!
— Ja de’ ä’ alldeles riktigt herr polismästare —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
