Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vid Kyrkomötet 1868 - 8. Angående Bibelkommissionens förslag till översättning av Nya testamentets skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagt, att man borde behålla åtskilliga ställen, som ej finnas i de
äldsta manuskripten, i den svenska översättningen, blott för deras
sköna evangeliska innehåll. Talaren menade dock, att, huru sköna
dessa ställen än måtte vara, de borde uteslutas ur översättningen,
så vida de ej kunde bevisas höra till bibeln. Detta gällde såväl i
fråga om Joh. första brev som vilket annat ställe som helst i den
heliga Skrift.
I avseende på kommissionens behandling av svenska språket i
översättningen förundrade sig talaren över den envisa pietet mot
språkets gamla former, som kommissionen visat, ej endast mot dem,
som haft någon grund i språket, utan även mot dem, som aldrig
haft det. Församlingens språk, det språk, den nu begagnar, vore
det enda rätta bibelspråket, och den heliga Skrift vore just i
egentligaste mening en folkbok, en bok, som i allra väsentligaste mån
borde äga och ägde inflytande på den svenska folkbildningen.
Arkaismer, såsom t. ex. »människones son», i stället för »människans son»,
som i själva verket vore vilseledande för den stora allmänheten,
kunde ej och borde ej bibehållas. Att påstå, att det förra uttrycket
vore bättre, mera upplyftande för den religiösa känslan än det senare,
vore orimligt. Detta uttryck borde, såväl som uttrycket »kvinnones
säd», blivit utbytt mot »kvinnans säd», kunna, utan att framkalla oro
inom församlingen eller neddraga bibelspråket till det vardagliga,
utbytas. Man hade påstått, att om bibeln översattes på det språk, som
verkligen talas i landet, skulle nya översättningar oupphörligen vara
av nöden; men talarens övertygelse vore, att om så skedde, skulle
man få en översättning, som vore långt varaktigare, än om ett
motsatt förfarande iakttoges, en översättning, som kunde läsas och
begripas ej endast av den nu levande generationen, utan även av
kommande, som dugde ej endast decennier utan sekler. Ju mera
avvikande ifrån det nuvarande språket det språk vore, som
begagnades i bibelöversättningen, desto oftare behövdes ock nya sådana. För
övrigt, för vilka vore den bibelöversättning, som nu skedde, i främsta
rummet avsedd? Jo, för dem, som nu leva och läsa bibeln. Ej heller
kunde det intryck bibeln gör på läsaren minskas därigenom, att
gamla språkformer få lämna rum för sådana, som nu verkligen
finnas till, enär detta intryck måste bero på innehållet men ej på
den form, i vilken detta framställes. Evangeliska Fosterlandsstiftelsen
hade utgivit en upplaga av Nya testamentet på nu bruklig svenska.
Denna upplaga hade i många tusen exemplar blivit spridd över hela’
landet, men tal. åtminstone hade aldrig förnummit, att någon oro
uppstått hos dem, som läst denna översättning, i anledning av det
moderna, ifrån arkaismer fria språket i densamma. Dessa voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
