Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vid Kyrkomötet 1868 - 14. Angående förändring i Kungl. förordningen rörande prästerlig befordran och tillsättande av prästerliga tjänster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synes mig verkligen, som hade motionären rätt i sitt påstående,
att om någonsin personlighetsprincipen bör tillämpas, så är det
vid prästval. Yrkade bifall till förslaget om den lika rösträtten,
dock endast för dem, som äga rösträtt å kyrkostämma.»–––––––-
En tredje av motionärerna, häradshövding Torpadie, hade
därefter ordet och yttrade i huvudsak:
»––– Ultskottet hade förebrått motionärerna, att de ej konsekvent
tillämpat personlighetsprincipen — däremot ville tal. erinra, att väl
svårligen någon enda princip läte sig strängt genomföras; idéerna
äro av överjordiskt ursprung och måste underkastas vissa
modifikationer, då de dragas ned i ändlighetens värld.–––De ringa sympa-
tier tal :s motion väckt hos utskottet kunde ingiva mötet den
förmodan, att han i likhet med en ärad tal. från gårdagen, ämnade
»hålla liktal» över sin motion, men tal. vore ej hågad därtill, hans
ord vore endast en »Schlummerlied» — en vaggsång, ty idéerna dö
icke. De slumra blott som vårväxten sover under snön; om än den
förtidigt framskjutna knoppen vissnar och dör i den isiga
vinterluften, så är dock roten frisk, och när vårsolen en gång börjar
glöda, skall den skjuta nya knoppar, varur blommor skola
framkomma skönare, härligare, färgrikare! Tal. älskade varmt den svenska
kyrkan och hade aldrig talat om separation; ville ej heller göra det
nu, — ordet skorrade i hans öron; men han måste dock utala sin
åsikt, att man, genom att i denna fråga icke giva efter för
billighetens fordringar, bibehölle ett särdeles farligt frö till
missnöje.» — — —
Den fjärde av motionärerna, herr P. Olsson, fick därefter
ordet och betonade, att han ansåge denna fråga vara av
stor vikt och betydelse för kyrkan, en vital fråga för henne.
Han yrkade bifall till professor Ribbings reservation, som till
det huvudsakliga vore av samma innehåll som talarens
motion.
Riksdagsman G. Kolmodin från Visby stift yttrade bl. a.:
»––-Ser jag på rösträtten, så möta mig där ännu större orimlig-
heter i den gällande ordningen. Då fråga är om val av själasörjare
inom vår svenska kyrka, har man så konsekvent överflyttat
valrätten från människan till fastigheten, att till och med främmande
kristna religionsbekännare, som besitta fast egendom, få utöva
rösträtt. Egendoms röstetal är ett uttryck, som till fullo karakteriserar
den gällande författningen. Under sådana förhållanden må ingen
undra över, att litet var åstundar en skyndsam förändring.
Vänder jag mig till det föreliggande betänkandet, så finner jag
där ett huvudsakligt vidblivande vid det gamla. Förslagsväsendet är
bibehållet oförändrat, och den föreslagna förändringen i avseende
på rösträtten synes mig vara långt ifrån en förbättring. I den gamla
förordningen är den grundsatsen uppställd: den som betalar, skall
rösta. Här äger man åter fyrktalet såsom röstegrund; så skänker
man i många fall rösträtt åt förmögenheten såsom förmögenhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
