Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 2. Om ändring av gällande stadganden rörande biskopsval - 3. Angående anteckning av dopvittnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maj :t, säges bl. a., att Kyrkomötet anser kravet på
lekman-naelementets förökade inflytande vid biskopsval såsom ett
ingalunda oberättigat anspråk.
j. Angående anteckning av dopvittnen.
Vid 1908 års kyrkomöte väckte lektor Waldenström en
motion i ovan rubricerade ärende. Motionen var av följande
lydelse:
»Att såsom vittnen till en händelse anteckna personer, som icke
varit närvarande vid, ja kanske aldrig hört talas om densamma, det
måste väl anses vara orimligt, lika visst som däri ligger en osanning.
Sådant förekommer emellertid i vårt land ofta på det kyrkliga
området — alltså det område, där sanningen framför allt borde
dominera. Få torde nämligen de barndop vara, vid vilka icke såsom vittnen
till dopet antecknas personer, som icke alls varit närvarande därvid.
Å andra sidan händer ofta, att personer, som verkligen varit vittnen,
icke antecknas. De kallas vice-faddrar. En gammal kyrkoherde på
landet, hos vilken jag en tid tjänstgjorde som predikobiträde — det
var teol. d:r A. A. Grafström — uttalade en gång sitt missnöje
däröver, att jag i mina dopsedlar hade för sed att skriva två rubriker:
Dopvittnen, samt frånvarande s. k. faddrar. ’Om jag skulle göra så’,
förklarade han, ’så skulle min dräng och min köksa komma att i
kyrkans dopbok stå som faddrar åt halva församlingen’.
Om nu dophandlingen är av sådan vikt, att den bör ordentligen
bevittnas och att vittnenas namn böra i kyrkans böcker bevaras, så
torde det böra vara en samvets- och hederssak för svenska
statskyrkan, att detta missförhållande rättas. Inom frikyrkliga kretsar
förekommer, vid de s. k. lekmannadopen, icke något liknande, och
den svenska statskyrkan bör väl icke stå efter dem i månhet om
sanning i sina handlingar.
På grund härav tillåter jag mig hemställa,
att Kyrkomötet i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller, det
ville Konungen såsom Svenska Kyrkans högste biskop fästa
vederbörande konsistoriers uppmärksamhet på vikten därav,
att dem underlydande prästerskap icke i kyrkans dopböcker
såsom vittnen anteckna andra personer än sådana, som
verkligen varit vittnen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
