Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 3. Angående anteckning av dopvittnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke varit vittnen. I synnerhet skulle det bliva svårt att ändra denna
sed, när det är fråga om kungliga dop, ty då antecknas såsom faddrar
vittnen, som vid döpelseakten ha befunnit sig i t. ex. Wien eller
Konstantinopel — ja, kanske icke Konstantinopel men Paris.
Jag har anfört i min motion ett exempel från den tid, då jag
tjänstgjorde såsom predikobiträde åt doktor Grafström i Umeå, och
när jag nämner doktor Grafström, förbehåller jag mig att icke bliva
ansedd, såsom den där har gått in på det personligas område, ty på
det personliga invektivens område befinner man sig icke, när man
anför personers ord och handlingar utan först då, när man i deras
ord och handlingar inskjuter fula motiv. Doktor Grafström sade mig
första gången jag hade skrivit ett dopbevis, däri jag antecknat dels
vittnen, dels frånvarande s. k. faddrar: ’Vad inför du för novationer
i våra kyrkliga bruk? Om jag följde den regeln, skulle min dräng
och min köksa bli faddrar åt halva församlingen’. Är det nu icke
en karrikatyr att i kyrkoböckerna såsom faddrar anteckna en hop
personer, utan att någon enda av dem har varit vittne, under det
att de, som varit vittnen, icke alls antecknas.
Nu säger utskottet förstås, att dopet förrättas på
tjänstemannaansvar av vederbörande präst och antecknas och att däri ligger
tillräcklig garanti. Ja, men det är nog på det viset ibland, att även
prästerliga ämbets- och tjänstemän behöva vittnen till sina handlingar,
och det är icke någon absolut garanti, att de förrätta dem under
tjänstemannaansvar. För resten, om så vore, vad skall det då tjäna
till att ha dopvittnen alls ? Låt oss då blott ha faddrar, som icke
behöva vara dopvittnen, och kalla dem faddrar.
Jag skall anföra ett ganska märkligt exempel från
kyrkolags-utskottets betänkande n :o 7. Här har väckts en motion om ’att
Kyrkomötet ville hos Kungl. Maj :t i underdånighet hemställa om
utfärdande av nådig föreskrift därom, att vid brudvigsel minst ett
par personer skulle såsom vittnen närvara’. Nu skulle man ju tänka
sig, att utskottet svarade: ’Vigselhandlingen förrättas av präst under
ämbetsmannaansvar, och däri ligger garanti nog’. Men utskottet
säger: ’Gällande handbok för svenska kyrkan förutsätter oförtydbart,
att vid vigsels förrättande böra utom prästen och brudparet vara
tillstädes även andra personer. Om präst underlåter tillse, att denna
handbokens anvisning efterföljes, måste han således anses hava brutit
mot sin ämbetsplikt’ o. s. v. Där tyckes sålunda det ena utskottet
ha andra åsikter än det andra. Men varför skall det behövas vittnen
vid vigselförrättningar, där de personer, vilka det gäller, äro myndiga
och fullt förståndiga — åtminstone i flera fall förståndiga, under
det att barnen, som döpas, icke ha någon reda på vad som sker med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
