Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 3. Angående anteckning av dopvittnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utinnan i den mening, som framhållits av lektor
Waldenström, liksom även den siste talaren. Jag kan därför, som
sagt, icke annat än godkänna den framställning, som här
gjorts av motionären.
Lektor J. H. Rosengren från Växjö stift hade ordet och
yttrade bl. a.:
»— — Genom denna och den följande motionen har lektor
Waldenström inför Kyrkomötet dragit fram den gamla dopstriden, och
detta synes ifrån motionärens synpunkt vara en naturlig sak, men
visst är nog, att den striden utagerades redan under förra årtiondet.»
— Vidare yttrade talaren — med hänsyftning på ett uttalande, som
lektor Waldenström gjorde under bibelöversättningsdebatten ifråga
om sin egen översättnings antagande till kyrkobibel — följande:
»Klämmen förefaller att vara av den beskaffenhet — att jag är
övertygad om att, om herr Waldenström hade varit det statsråd,
som skulle kontrasignera något sådant, som här begäres, så skulle
han sagt precis detsamma: ’Det är jag den förste att motsätta mig’.»
Lektor A. M. Magnusson från Härnösands stift fick
därefter ordet. Han framhöll:
»–––att motionären givit honom åtskilligt att tänka på. Förut
har jag föreställt mig, att faddrar och dopvittnen äro detsamma, men
efter professor Boéthius utredning är jag något tveksam i detta fall.
— För övrigt är det klart, att faddrar och dopvittnen numera måste
betraktas som skilda personer. Emellertid kan jag ej här stå och
yrka vare sig det ena eller det andra, utan föreslår, att det får tagas
efter gammal hävd.»
Lektor Waldenström fick därpå ordet för andra gången
i denna fråga och anförde:
»Det var flere av herrarna, som nyss ropade på proposition, och
det kan hava sina skäl, men å andra sidan är saken verkligen icke
så obetydlig som somliga av herrarna kunna vara benägna att anse
den.
Det sades av åtskilliga talare här, att kyrkolagens föreskrifter stå
i strid med den vanliga praxis och att, vad som behöver ändras,
vore ej praxis utan kyrkolagen. Nå, vad innebär det? Jo, att för
närvarande handlar man i praxis mot kyrkolagen, och det var blott
det jag ville påpeka. Jag vet ej, varför herrarna sätta sig häremot.
Varför ej hellre öppet erkänna: ja, vi handla mot kyrkolagen.
Nu har herr Boéthius, min gamle vän, funnit i min motion ett
attentat mot det svenska folket. Jag hade ej haft någon föreställning
om att motionen var av en så kolossal vikt, att den rentav skulle
innebära ett attentat mot svenska folket; men kanske han fattar
den så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
