Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara att strax av vittnen göra sig underrättad, om dopet skett i rent
och obemängt vatten till Fadrens, Sonens och den helige Andes
namn. Detta är naturligtvis lättare då än några år längre fram, då
dopbeviset kanske är förkommet och vittnena döda eller bortflyttade.
Men finner han dopet ha skett sålunda, då bör han icke tveka att
anteckna det såsom ett sant dop, vilket han ju måste erkänna,
att det är, ifall han är verklig lutheran. Därpå kan svenska kyrkan
omöjligen lida någon skada. Vill pastor sedan giva barnets föräldrar
en förmaning eller tillrättavisning, så må han ju göra det till ’den
kraft och verkan det hava kan’.
Med anledning härav hemställer jag,
att Kyrkomötet i skrivelse till Kungl. Maj :t må anhålla, att
det nu föreskrivna sättet för anteckning av dop, som lekman
förrättat: ’icke döpt av svenska kyrkan’, må ändras därhän,
att pastor ålägges att undersöka, huruvida dopet skett i rent
och obemängt vatten till Fadrens, Sonens och den helige Andes
namn, samt att, om han finner det så hava skett, i kyrkans
dopbok anteckna barnet såsom döpt.»
Den förberedande behandlingen av motionen tillkom
Första tillfälliga utskottet. I detta utskotts utlåtande
redo-göres inledningsvis för lekmannadopets uppkomst och de
djupa bekymmer, som detta vållat alla vänner till god kyrklig
ordning, samt kyrkomyndigheternas åtgörande för att bringa
ordning i föreliggande spörsmål. Genom föreskriften om att
dylika dop skola i respektive ämbetsböcker och attester
antecknas: »Icke av svenska kyrkan döpt», vilket utskottet
ansåg vara en värdig och hovsam föreskrift, som kyrkan
gjort rätt och väl uti att i denna sak stanna vid, föreslår
utskottet: att motionen icke må till någon Kyrkomötets
åtgärd föranleda.
Då ärendet förekom i Kyrkomötet, begärdes ordet först
av motionären, lektor Waldenström, som yttrade:
»Det är icke min förhoppning att få Kyrkomötets gillande till
min motion. Så högfärdig har jag icke kunnat vara. Afen jag anser
mig böra och vara pliktig att begagna mig av tillfället och vid
utskottets motivering göra åtskilliga anmärkningar.
Nu heter det här, att lekmannadopet »har sedan åtskilliga
årtionden vållat djupa bekymmer hos alla vänner av god kyrklig ordning».
Ja, om vi sätta oss tillbaka en 20, 30 år, skulle ett utskott hava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
