Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunnat skriva, att lekmanna predikan har sedan åtskilliga årtionden
vållat djupa bekymmer hos alla vänner av god kyrklig ordning. Så
snart någonting framträtt inom kyrkan i mera fri riktning, har det
naturligtvis vållat bekymmer. Men att säga, att det har vållat djupa
bekymmer hos alla vänner av god kyrklig ordning, det är icke sant.
För min enskilda del får jag lov att säga, att jag är säkert lika stor
vän av god kyrklig ordning som någonsin utskottets ärade ordförande,
men hos mig har det aldrig vållat några bekymmer och att döma
dem, som icke haft bekymmer för detta, såsom icke varande vänner
av god kyrklig ordning, det är alldeles för mycket. Det är tvärtom
intresse för god kyrklig ordning, som har vållat dessa
friförsam-lingsbildningar, som nu förekommit i vårt land och förekomma i
sådan utsträckning, som de göra. Syftet är icke att bryta med god
kyrklig ordning utan att bryta med den inom statskyrkan rådande
oordningen.
Vad nu beträffar själva frågans ställning till vår lutherska
svenska kyrka, vill jag påpeka det, som jag redan sagt i min motion,
att artikel XIV av Augsburgska bekännelsen säger, att ingen må
predika ordet eller förvalta sakramenten utan att vara vederbörligen
eller ordentligen kallad. Där ställes ordets predikan och
sakramentens förvaltning på samma punkt, och det är alldeles oundkomligt.
Erkänner man således rättigheten till ordets predikan för sådana,
som icke äro prästvigda, måste man också erkänna förrättande av
dop och utdelandet av Herrens nattvard såsom tillkommande icke
blott de prästvigde, utan även andra, som av församlingarna kunna
därtill kallas.
Utskottet säger, att det, som jag begär, vore ett upp- och
nedvändande på »all rimlig ordning» o. s. v., och så heter det längre
ned, att »varje lekmannadop, som icke är verkligt nöddop, är en
handling, som uppenbarligen strider mot god kyrklig ordning». Ja,
jag har anfört i min motion, vad Luthers tanke om den saken var.
Icke därför att jag vill mot utskottet påstå, att Luther hade begrepp
om god kyrklig ordning i allt, åtminstone ifall jag tager utskottets
betänkande till utgångspunkt, men det kan intressera herrarna i
alla fall. Han säger, att det är »den rätta evangeliska ordningen»,
att »de, som med allvar vilja vara kristna och med hand och mun
bekänna evangelium, anteckna sina namn och då och då i största
enskildhet församla sig i ett hus till bön, till läsning, till förrättande
av dop, till anammande av sakramentet och övandet av andra kristliga
verk. I denna ordning skulle man kunna lära känna och efter Kristi
föreskrift i Matt. 18: IS bestraffa, rätta, utstöta eller belägga med
bann alla dem, som icke förhölle sig såsom kristna.» Så tillägger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
