Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hovpredikanten F. N. Ekdahl från Lunds stift synes ha varit
särskilt upprörd över motionärens behandling av
utskottsbe-tänkandet. Han började därför sitt anförande med följande
satser:
»––-Närmast begärde jag ordet därför, att jag anser, att till-
fälliga utskottet n :o i icke är skyldigt att utan vidare underkasta
sig den behandling av det framlagda betänkande, som motionären
låtit komma detsamma till del. Jag nödgas nämligen beklaga, att
han icke läst detta betänkande lika vänligt, ja, jag hade lust att
säga lika ärligt, som utskottet läst och behandlat hans motion.
Det var på åtskilliga ställen, som han tillät sig en lek med ord,
som väl ganska litet stämmer vare sig med ärendet eller med rummet,
där det behandlas. — Slutligen tillåter jag mig vördsamt taga
utskottets högt aktade ordförande i försvar för den beskyllning, som
motionären i sitt senaste anförande riktade mot honom, att han ej
skulle ha vårdat sig om att svara på en direkt hänvändelse från
motionärens sida. Det förhåller sig i verkligheten icke så. Biskop
von Schéele har svarat på den frågan och svarat med klar och
tydlig röst i ord, som icke kunna missförstås. Han har till svar
på frågan, var i den heliga Skrift det står, att dopet är en
församlingshandling, sagt, att han icke i första hand känner sig tvungen
att hänvisa till något enskilt ställe utan till vad som för mera är,
nämligen till trons analogi, särskilt till trons analogi sedd i
sammanhang med kyrkans utveckling, men han tilläde också på det för
honom så utmärkande ärliga sättet, att han icke ville fördölja, att
om det skulle pressas fram ett enskilt skriftställe, så var han icke i
förlägenhet för den saken heller, och han hänvisade på Mattei 28
kapitel.»
Biskop Gottfrid Billing från Lund hade ordet och yttrade
bl. a.:
»––-Vi veta väl, att herr Waldenström har större kärlek till
svenska kyrkan än kanske de flesta, som samlats kring honom, vi
veta, att han har ett stort inflytande på dem, och jag vädjar nu till
honom och är viss om att det är många, som instämma i denna min
vädjan, att han måtte visa sin kärlek till den svenska kyrkan, den
kärlek, som jag vet, att han har och som han ofta förklarat sig ha,
genom att, så långt hans inflytande räcker, verkligen bidraga till att
den frid hålles, som det är önskvärt och behövligt, att den finnes
bland dem, som, om de än hava mångahanda olika önskningar, dock
i det stora äro ense, nämligen däri, att de vilja hålla sig till sin
Frälsare och göra vad de kunna, för att det svenska folket icke
måtte dragas bort från honom.»
Domprosten Berggren replikerade lektor Waldenströms
sista yttrande:
»––-Det vänliga leende, med vilket lektor Waldenström nyss
vände sig till mig, skall icke förleda mig till den svagheten att känna
mig tillfredsställd med det svar, som han lämnade på min vädjan
till honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
