Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kontraktsprosten J. A. I. Sundelin från Växjö stift erhöll
ordet för att, som han sade, få framhålla ett par synpunkter,
som han ansåg ej kommit på tal under den förda
diskussionen :
»––-Han ansåg, att motionären icke kan vinna sitt syfte på
annat sätt, än att han väcker motion om ändring av kyrkolagen. —
Det andra jag vill säga är, att konsekvensen av ett bifall till motionen
kräver, att om någon kommer och begär, att vi i våra
kommunion-böcker skola göra motsvarande anteckningar angående de personer,
som mottagit altarets sakrament inom de fria nattvardsföreningarna.
så vore vi också pliktiga därtill.»
Siste talare var generaldirektör P. S. Wieselgren från
Stockholms stad, som bl. a. yttrade:
»––-Syftet med motionen, sådan den nu föreligger, synes icke
kunna vara något annat än en ordningsfråga. Jag anser, att god
ordning bäst bevaras med de nu gällande bestämmelserna och yrkar
bifall till utskottets förslag.»
Sedan överläggningen förklarats avslutad och herr
Lindstedt återtagit sitt yrkande om bifall till motionen, blev
utskottets hemställan klubbfäst såsom Kyrkomötets beslut.
Så var denna fråga vid detta kyrkomöte efter 5 timmars
behandling avgjord. Men slutbehandlad vid Sveriges
kyrkomöten var den icke. Den återkommer även vid de två följande
kyrkomötena.
* *
Vid 1909 års kyrkomöte förnyade lektor Waldenström sin
motion ang. anteckning om s. k. lekmannadop. Motionens
yrkande, eller s. k. kläm, var alldeles densamma som vid
föregående kyrkomöte, men motiveringen var en annan och
hade följande lydelse:
»Det torde icke finnas någon av Kyrkomötets ledamöter, som icke
vet, att det är en gammal kristlig och evangelisk-luthersk tro, att
sakramenten äro oberoende av den förvaltandes person. Denna åsikt
har också otaliga gånger åberopats, när det gällt att försvara
ogudaktiga prästers förvaltande av Herrens nattvard. Följden av denna
grundsats är naturligtvis också den, att lekmäns förvaltning av
sakramenten, det må vara dopet eller nattvarden, lika litet inverkar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
