Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medgiva, att det är ett verkligt dop. Det har också utskottet till min
stora glädje på tvenne ställen i sitt betänkande klart och bestämt
erkänt. För ett par eller tre år sedan fällde också domkapitlet
i Uppsala ett utslag, som erkände riktigheten av ett givet, av lekman
förrättat dop, vilket kyrkoherden vägrat att konfirmera.
Men om det nu således är ett verkligt dop, så frågas med skäl:
Varför skulle det icke kunna i svenska kyrkans böcker antecknas?
Herrarna veta, huruledes många barn födas till världen, utan att
det sker i äktenskaplig ordning eller, låt mig säga, i kyrklig ordning.
Men lika fullt måste prästen, när han döpt ett sådant barn, tacka
Gud, ’att Han sin heliga kristna kyrka alltid vid makt håller och
förökar’, och ingen har satt ifråga att utesluta de orden vid dop
av oäkta födda barn.
Men det är nu icke endast jag som betraktar det här dopet såsom
ett giltigt och i god ordning skett dop. Jag har en man på min sida,
som jag vet, att herrarna ha respekt för, åtminstone då han talar i
överensstämmelse med herrarnas tankar. Han har givit ut en
särskild skrift om den kristliga gudstjänsten, och där talar han om tre
sätt för gudstjänst. Av dem kallar han ett för »den rätta evangeliska
ordningen» — märk: icke kyrklig ordning, utan den rätta evangeliska
ordningen — och den beskriver han sålunda: »De, som med allvar
vilja vara kristna och med hand och mun bekänna evangelium, böra
anteckna sina namn samt då och då i största enskildhet församla sig
i ett hus till bön, till läsning, till förrättande av dop, till anammande
av sakramentet och övandet av andra kristliga verk. I denna ordning
skulle man kunna lära känna och efter Kristi föreskrift i Matt. 18: 15
bestraffa, rätta, utstöta eller belägga med bann alla dem, som icke
förhölle sig såsom kristna.» Orden kunna läsas i Hagenbachs
kyrkohistoria, svensk översättning, del 3, sid. 352.
Det är, såsom herrarna förstå, Luther, som talar på det viset.
Han säger visserligen, att han icke kunde vidtaga några åtgärder
i den riktningen, emedan det icke funnes folk därtill. Han såg, att
den reformation, som han givit upphovet till, ännu icke hade gått
nog på djupet. Men han tillägger, att om den tid kommer, att folket
börjar begära det, så skulle han icke hålla sig tillbaka utan gärna
ställa sig till tjänst.
Vad Luther sålunda kallade för den rätta evangeliska ordningen,
det kallar den svenska lutherska kyrkan för oordning —
Kyrkomötet kommer helt säkert också att kalla det för oordning. Men dess
bättre måste Luthers auktoritet även i detta fall ha någon betydelse.
Jag ber att få påminna herrarna en smula om den svenska
gudstjänstens utvecklingsgång under senare tider. Det är icke så särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
