Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förra kyrkomötet, som kunde föranleda utskottet att intaga en annan
ståndpunkt nu än då. Ja, det hade icke heller beträffande vigselfrågan
i kyrkans liv inträffat något nytt mellan den tiden, då min motion
avslogs, och den tid, då mitt förslag blev lag. Det hade bara inträffat,
att vederbörande representanter — borgerliga och kyrkliga — fått
en annan och förnuftigare syn på tingen, och det var just det jag
nu tänkte mig möjligen ha skett under det år, som förflutit efter
förra kyrkomötet. Men nu märker jag, att så icke är fallet. Men det
kommer — därom kunna herrarna vara förvissade.
Nu erkänner utskottet, att det av lekman förrättade dopet är ett
verkligt dop, om det skett på rätt sätt, och att den döpte därigenom
inplantats i den andliga kristna kyrkan, som Skriften kallar Kristi
kropp. Men den här ifrågavarande anteckningen av dopet skulle
betyda icke blott, att den döpte blir en lem av denna andliga
gemenskap, »utan jämväl, att han erhåller medlemskap i den under Kristi
sanningsandes ledning på den historiska utvecklingens väg tillkomna
och i varje tidsmoment faktiskt förhandenvarande
kyrkoförsam-lingen». De orden förekomma mig mycket märkvärdiga, och jag vill
hemställa till utskottets ärade ordförande, om han anser, att ett
lekmannadöpt barn icke tillhör den svenska kyrkan, och om dess
inträde i denna sker först då, när dopet blir konfirmerat. I sådant
fall skulle dessa barn under mellantiden stå utanför den svenska
kyrkan. De äro döpta, de äro medlemmar av den allmänneliga kristna
kyrkan, men om de icke äro medlemmar av den svenska kyrkan,
icke av baptistsamfundet och icke av något annat samfund, vart höra
de då? Men om de nu icke tillhöra den svenska kyrkan, så frågas:
Med vad rätt kan man då tvinga dem att deltaga i svenska kyrkans
kristendomsundervisning, som väl är obligatorisk endast för svenska
kyrkans medlemmar? Jag kan icke föreställa mig, att det anförda
uttalandet av utskottet är annat än en lapsus calami.
Men jag ber att få påpeka en annan sak. Den svenska
kyrko-församlingen har, säger utskottet, kommit till under Kristi
sanningsandes ledning. Herrarna veta, att denna term är mycket gammal,
äldre än Stockholms stad. Påvedömet åberopar sig på precis
detsamma. Vid det stora kyrkomötet 1871 i Rom var diskussionens
föremål frågan om påvens ofelbarhet. Som herrarna torde erinra
sig, uppträdde flera framstående biskopar, bland dem ärkebiskoparna
Strossmeyer i Österrike och Dupanloupe i Frankrike, med ofantlig
energi emot denna dogm. Men när den var genomdriven, voro dessa
ärkebiskopar de, som kraftigast fordrade, att prästerskapet i deras
stift skulle underskriva dogmen, ty de resonerade som så: ’Beslutet
har kommit till genom kyrkan, och kyrkan har löfte om Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
