Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sanningsandes ledning; om nu vår ledning som enskilda
kyrkomedlemmar kommit i strid med kyrkans mening, så är det
uppenbart, att vi tagit miste och måste rätta vår uppfattning efter vad
kyrkan förklarat vara det rätta.»
Det är på det sättet hela påvedömet kommit till, det ena steget
efter det andra, och det är märkvärdigt att återfinna samma
tankegång i det utskottsbetänkande, som här föreligger.
I sammanhang härmed säger utskottet, att Kristus icke åt enskilda,
utan åt sin församling överlåtit att förvalta sakramenten. Detta är
nu i själva verket icke sant. Det finnes intet ställe i Nya testamentet,
som framställer saken på det viset. Men därom skall jag icke vidare
tala.
Här uppstår nu åter en annan fråga. I våra kyrkoböcker finnas
antecknade en hel massa lekmannadöpta barn, vilkas dop antecknats
under titeln »döpt av lekman». Huru skall man betrakta dem? Höra
de till någon annan kategori än de, som nu antecknas såsom »icke
av svenska kyrkan döpt». Om så icke är, vad intresse kan då svenska
kyrkan hava av att låta bli att taga reda på huru det förhåller sig
med de senares dop, medan ännu dopvittnena leva och kunna
anträffas och det därför är tämligen lätt att få reda på huru det gått till.
Och om man då finner, att det gått rätt till, vad är det då, som
hindrar, att det antecknas i kyrkoböckerna, när väl i alla fall dessa
barn måste räknas såsom tillhörande svenska kyrkan? Men räknas
de icke såsom tillhörande svenska kyrkan •— å Ia bonne heure, då har
man konsekvenser att draga därur, som kunna bliva ganska betänkliga.
Under närvarande förhållanden måste kyrkoherden bevara den
avlämnade dopsedeln, hava den kvar, tills barnet blir 14, 15 år
gammalt och sedan leta fram den för att då undersöka, huru dopet
tillgått, ofta under omständigheter, som göra det omöjligt att
tillkalla vittnena — för att icke tala om att dopsedeln kan hava
förkommit. Ja, jag vet exempel på att prästen kastat dopsedeln på
golvet, när man kommit med en sådan till honom.
Det talas också i utskottets betänkande om Confessio Augustana,
men huru den aktas, därom skola vi för svenska kyrkans heders
skull icke orda i detta sammanhang.
Vidare säger utskottet, att dopet skulle få »sin behöriga kyrkliga
karaktär och kraft» genom konfirmation. Detta är ett högst
märkvärdigt tal. Vad är det för en kraft? Dopet har redan i och för sig
den kraften, att den införsätter den döpte i »Kristi kropp», den
enda församling, som bibeln talar om, men därtill skulle nu komma
en »behörig kyrklig karaktär och kraft». Jag förstår icke detta
sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
