Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förändrande av det nu föreskrivna sättet för anteckning av dop,
som lekman förrättat: »icke av svenska kyrkan döpt» — pastor må
åläggas undersöka, huruvida dopet skett i rent och obemängt vatten
till Fadrens, Sonens och den helige Andes namn, samt att, om han
finner det så hava skett, därom göra anteckning i kyrkans
dopbok. — Jag anhåller, herr ärkebiskop, om proposition på detta mitt
yrkande.»
Biskop K. H. G. von Schéele från Visby ville, på lektor
Waldenströms direkta fråga till utskottet, i egenskap av dess
ordförande, svara:
»––-att inom utskottet icke rått något tvivel om att ett barn,
döpt av en myndig kristen människa till Fadrens, Sonens och den
helige Andes namn, döpt i rent och obemängt vatten och döpt i den
rätta intentionen, d. v. s. i syfte att bli upptagen i den kristna
församlingens gemenskap, är döpt. — Med avseende på biskop Billings
förslag, erkände tal., att det nog uppstått vissa svårigheter vid den
ofta för flera år framåt uppskjutna undersökningen efter hand
framträtt, och förklarade sig icke vilja motsätta sig, vad biskop
Billing föreslagit.»
Professor S. Ribbing från Lund förklarade, att han ansåg
det ganska viktigt, att denna undersökning äger rum, då
anteckning i kyrkoboken begäres, således vid den tidpunkt,
då vittnen ännu leva och kunna meddela, huru man vid
dophandlingen har gått tillväga. — Yrkade bifall till v. ordf.,
biskop Billings, hemställan.
Biskop Nils Lövgren från Wästerås fick därpå ordet och
höll ett anförande i mycket indignerade ordalag mot biskop
Billings förslag. Denne talare hade ju förut dokumenterat
sig som en av de bittraste motståndarne till lekmannadopet
och kanske i icke så ringa grad varit drivfjäder till, att den
utomordentliga biskopskonferensen, vilken genomdrev den
nuvarande ordningen på detta område, kom till stånd. Ur
biskop Lövgrens anförande citera vi följande punkter:
»––-Då jag begärde ordet, var det blott för att fästa mig vid
några smärre omständigheter, som framdragits av den, som först
hade ordet i denna fråga. Allra minst anade jag då, att jag måste
tangera den dopstrid, som pågick för elva, tolv år sedan och som
jag ansåg, att den utomordentliga biskopskonferens, som då
sammankallades, hade bragt till slut, så att den ej ånyo skulle komma
att upprepas. När vi gingo hit, tänkte sig det stora flertalet bland
oss säkerligen alls icke, att ett spörsmål av den beskaffenhet, som
Kyrkomötets ärade vice ordförande här har framdragit, nu skulle
förekomma till behandling. Det är ett spörsmål av så genomgripande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
