Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfattning, som är uttryckt i herr Waldenströms motion, för det
andra begärde jag ordet med anledning av biskop Lövgrens yttrande.
Han sade nämligen, om jag fattade honom rätt, att hela den svenska
kyrkan skulle känna sig upprörd, om vi skulle bifalla biskop Billings
förslag. Jag vet för min del icke, vilken betydelse biskop Lövgren
vill ge definitionen på den svenska kyrkan och vilka han vill
innefatta i detta uttryck. För min del vill jag säga att många inom
den svenska kyrkan känt sig djupt upprörda av det uttryck, som
förekommer i cirkuläret av 1898, i vilket cirkulär herr Waldenström
påyrkar ändring, så att man ej längre skulle ha en sådan
tvetydighet påbjuden i lag, om vilken åtminstone lekmännen icke veta, vad
den skall betyda. — Men jag förstår väl, att biskop Lövgren icke
sätter så synnerligen högt värde på vad vi allmogemän tänka, ty
han uttryckte sig så, att inom friförsamlingarna den uppfattningen
gjorde sig gällande, att man med lekman menade endast eller
detsamma som en predikant inom friförsamlingen. Jag vill vädja till
biskop Lövgren, huruvida han tror, att vi allmogemän, som äro här
såsom lekmannarepresentanter i Kyrkomötet, därigenom anse oss
som predikanter. Visserligen betraktas vi som får, somliga som vita
och somliga som svarta sådana; men sådana fårskallar äro vi dock
icke, att vi skulle hava en så naiv uppfattning av ordet lekman, som
biskop Lövgren gjorde gällande. — Jag tror icke, att det är så alldeles
riktigt att göra sig lustig på lekmännens eller allmogemännens
bekostnad i en så allvarlig fråga, som den nu föreliggande». —
Förenade sig med dem, som yrkade återremiss.
Kyrkoherde Fr. Hammarsten från Stockholm förenade
sig med dem, som yrkade återremiss. Trodde emellertid, att
det fordrades lagbestämmelser, som föreskreve, huru
resultatet av undersökningen skulle antecknas i kyrkoböckerna,
dock ansåg han, att »det vore mycket bättre att helt enkelt
anteckna, såsom av en annan talare framställdes, utan
yrkande: ’utan nödfall döpt av lekman’. Därom vill jag
emellertid icke framställa något yrkande.»
Biskop Nils Lövgren fick åter ordet och yttrade bl. a.
följande:
»––-gent emot herr Daniel Perssons uttalande vill jag säga,
det jag icke gjort mig lustig över allmogens uppfattning; jag har
icke sagt, att allmogen och arbetare i allmänhet hava den
uppfattningen, att lekman betyder predikant, utan jag har blott sagt, att de
personer från friförsamlingen, som talade vid mig om saken, då
frågan var aktuell, hyste en sådan uppfattning. ■— Det har också
talats om att jag framhållit, att lekmannadop skett på trots. Jag
anmärkte dock, att detta visst icke varit fallet med alla dop, men
det lärer icke kunna nekas, att det i många fall förekommit. — Först
när någon kommer och vill hava sitt barn verkligen införlivat med
kyrkan, är den rätta tidpunkten att företaga den föreslagna
undersökningen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
