Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lektor Waldenström fick ordet för tredje gången och
yttrade:
»Att jag begärt ordet en gång till torde herrarna ursäkta mig,
då jag är motionär i ärendet och kanske haft mer med denna sak
att skaffa än någon av herrarna.
Det yttrades här, att det omförmälda cirkuläret av 1898 haft god
verkan, i det att lekmannadopen blivit mycket inskränkta till antalet.
Men hava herrarna räknat ut, huru många barn, som till följd därav
förblivit odöpta? Det var det jag sade till doktor Rydberg: ’Vad
du har att välja på, om du börjar att bråka, det är antingen att
föräldrar låta bli att döpa sina barn eller börja att döpa dem själva,
och då förloras alla garantier för huru dopet skett.’
Biskop Lövgren sade, att om Kyrkomötet skulle fatta ett sådant
beslut som det av biskop Billing formulerade, så skulle dopstriden
blossa upp igen. Ja, jag förstår nog, vad han menade. Då kommer
han att röra upp himmel och jord igen. Innan han gjorde det förra
gången, så var det fullkomligt lugnt; och prästerna antecknade utan
invändning: »döpt av lekman.» Ingen människa klagade, förrän biskop
Lövgen rev upp himmel och jord. Att emellertid frågan var ganska
besvärlig, kan jag förstå därav, att biskopskonferensen höll på i
fem dagar, om jag minnes rätt, för att komma till klarhet, huru
formuleringen skulle vara. Det måtte således icke hava varit någon
synnerlig endräkt, fastän man icke fått någon notis om vad som
försiggick.
Det har också talats om att det hos många icke varit
samvetsbetänkligheter, som förmått dem att låta döpa sina barn av
lekmannapredikanter. Ja, det tror jag också, att man kan finna exempel på;
detta bör ju icke vara något märkvärdig. Men om man å andra sidan
därav vill draga den slutsatsen, att hela rörelsen icke beror på några
samvetsbetänkligheter, så tager man grundligt miste.
Det var oväntat att höra kontraktsprosten Ekdahl återigen
upprepa, vad han uttalade i sitt förra anförande, nämligen att vad jag
sagt i min motion icke egentligen vore själva kärnan av vad jag
ville, utan att det låge något där bakom. Vad jag sagt, skulle vara
’en skyddande förklädnad’ för något annat. Mina herrar! Jag
betackar mig för en sådan tolkning. Så pass torde herrarna känna mig,
att jag brukar säga, vad jag tänker och ingenting annat, och därför
har jag rätt att förbehålla mig, att ingenting läses mellan raderna,
något som jag icke skrivit. Hela min framställning går ut på att
då en undersökning enligt Sveriges kyrkolag ändå en gång måste ske,
’denna undersökning skall äga rum, medan bevismaterialet finnes för
handen och är åtkomligt. Detta har ju också biskop Billing på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
